Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och statsvetenskap - [52] Wergeland, Judarne i deras närvarande ställning inom samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
28—52. — Hvad deras klandrade nationalitet beträffar,” och
deras envishet att förblifva ett folk för sig, sökes grunden
mera i religiösa än politiska förbållanden, och visas, genom
den 1806 af Napoleon sammankallade Rabbin-församlingens
förklaringar öfver Judarnes förhållande till staten, att de ej
vilja betraktas, och ej betrakta sig som främlingar, och att
en politisk sammansmältning ej är omöjlig (p. 32—453). —
De rikare Judarnes egoism har ej, som föregifves, visat sig i
försök att till sin fördel qvarhålla massan af nationen på en
lägre bildningsgrad och vid fädernas tro och vanor, men väl
någon gång i större lätthet att, utan afseende på öfvertygel-
se, gå öfver lill statens kyrka, för att njuta dess fördelar. (p.
43—30). — Der Judarne fått mer eller mindre tillträde till
aktif medborgarerätt och till embeten, äro vittnesbörden om
deras sätt att dem utöfva, öfverallt fördelaktiga (p. 50—55. —
De svårigheter vid deras naturalisering, som ligga i olika re.
Ligionsceremonier, i Sabbatens firande, olika edsformulär och
blandade äktenskap hafva ock visat sig kunna vika för tidens
fordringar (p. 33—55-). i
Dernäst polemiserar Förf. (p. 56-—70), under den något
bizarra titeln ”Tyska Sophismer”, och för det mesta med en
Judisk Doktor, Riessers, ord, mot de yttringar af religionshat,
som i Tyskland här och der uttalat sig hos skriftställare och
representanter, och ej sällan förklädt sigi politisk kostym med
beskyllningar än för conservatism, än för rabulism, och ve-
derlägger slutligen påståendet, att massan af Judar ej skulle
önska emancipationen,
Efter att ha hemtat ett stöd för sin mening i ett yltran-
de af Grunptvic, hufvudsakligen rörande Judarnes valbarhet
till representanter (p. 70—78), genomgår Förf. (p. 76—99),
deras öden i Danmark i de serskilda stadierna, från 1654,
då tillträde till riket gjordes bercende af serskildt tillstånd;
1657, då ”Portugisiska Judar” fingo tillträde; 1720, då Judar
funnos i Bergen, hvaraf slutes, att Grundlagens ”fremdeles”
saknar bemul; till 1788, då uteslutandet från handtverken
upphörde, hvarefter Judarne 1797 och 4798 fingo tillträde
till Chirurgiska Akademien och Universitetet, 18014 till krigs-
tjenst, 1802 till landtbruk, tills slutligen 1814 ”deras full-
ständiga medborgarerätt uppställdes såsom princip, ehuru det-
ta änna icke blifvit genomfördt längre än till hälften” — hu-
ru Jångt man gålt, utvecklar Förf. ej. — Följderna af den
småningom skeende emancipationen hafva visal sig i ökad verks
samhet för det allmänna, och serdeles i nit för skölundervis-
ping och idkande af handtverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
