Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [57] Arfvidsson, Nord och Söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIPEberiet. = tornar 289
pos, livilkå åtminstone efter så många år mindre intressera.
och dessutoin ej alltid äro så alldelés grannlaga, såsom då
Förf: i Sundsvall kommer öfver ett blad af Justitie-Statsmi-
nisterns embetsbetättelser; och deröfver exspatierar wngefär
likaså långt, som öfver hela Medelpad saminanlägdt. Angerman-
ländningen, eljest onitalad med välförtjenta loford för sin red-
barhet; ordningssinne 0. s: v., blir i ref:s tycke hågot hårdt
behandlad för sin liknöjdhet i sina åliggänden såsom skjuts-
bonde: Vid Ratan uppehåller sig Förf. för att gifva en redo-
görelse för ärméerhas ställning och manövrer i det slåg, som
gifvit. denna plats en olycklig ryktbarhet, och hans reflexio-
ner öfver svenska anförarne äro, såsom man väntar sig, icke
utan sin bitterhet. Men derifråh vidare öfver SkeHefteå och
Luleå till Haparanda; Matarengi och Avasaxa, hvilket sednare
naturligtvis i norr är Förf.s vändpunkt. -Omdömet om Norr-
land är i allmänhet fördelaktigt, och tilltager uti gynnsamhet
med hvarje grad nordlig bredd: Det nattliga skådespelet på
Avasaxa förekommer deremot Förf. såsom något hemskt och
opoetiskt, och han torde deri ha rätt. Atervägen går genom
Sundsvall, inåt Jemtland, åt hvars berrliga natur en liflig
och vältalig skildring blifvit iorymu. -Isynnerhet följa vi Förf.
med deltagande på hans vandring till Areskutan och besök
vid Tanäsforsen. Ifrån Jemtland, åt hvilken provins Förf.
tillerkänner den mest" fulländade naturskönhet af alla norra
Sveriges landskaper, tar han vägen öfver fjellet, passerar
Werdalen, stannar vid Sticklärstad och ger oss en näpen och
åskådlig teckning af Oror den Heliges valplats. Följande
afdelningen är egnad åt Trondhjem, serdeles dess domkyrkas,
och Norrmännhen i allmänhet. Vi låna, för att meddela våra
läsare summan af Hr A:s begrepp om Norrige, följande stycke
ur hans bok (sid. 104), som tycks vara den grundtanke, hvil-
ken han sedermera utför vidlöftigare: ”Det-gemensannna huf-
vuddraget”, säger Förf., ”hos Norrmännen af alla classer, är
lugn och beräkning. Han öfverilar sig icke lätt, särdeles
om derpå intet är vinna. - Ehuru ingen, utan orältvisa, kan
neka Norrmannen sin andel af den redlighet och ärlighet,
som är Scundinaviens bästa, ännu Gudi lof icke aldetes bort
slösta arf ifrån dess fäder, gör sig dock vid sidan deraf ett
vinstbegär, en förvärfningslust lätt märkbar, hvilken
hos allmogen just icke alltid ikläder sig den vackraste form.
Den blir understundom prejeri eller något ditåt, och öfvas
med den förslagenhet, som dock är ett hafvuddrag Ios
Norrmännen. Ett ’corollarium af hvad vi här anfört, och ett
factum; som "det är vigtigt alt ej här lemna ur sigte, är
National-lynnets afgjordt realistiska tendens, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
