Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - B—lk. Om den Ungerska Urbarial-Författningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urbårial- författningen. 313
bonden i Ungern en framtid, lyckligare” än dess jemnlikar i
de flesta Europeiska länder kunna boppas. |
Om dessa lagar meddelas nu af Hr L. följande upp-
lysningar s. 95—94. ”Bonden är väl sedan 50 år icke mera
lifegen; han är ej ”fästad vid torfvan;” han är adelsmannens:
arrendator, kan ej blott uppsägas, utan äfven sjelf uppsäga
sitt arrende, kan flytta hvart som helst; kan ej lagligen
efter godtycko bandteras och bestraffas; men han eger för öf-
rigt inga rättigheter, är ej statsborgare.” Rörande de förän-
dringar, hvilka åstadkommos på landtdagen 1852-—18536, fö-
rekommer hos Hr L. föga. S. 4114 berättar han, det Rege-
ringen utfärdat ett så kalladt ”Urbarton, eller en föreskrift
om godsägares och landtibönders ömsesidiga pligter och rät-
tigheter, hvari åtskilliga fördelar beviljades de underhafvande:
Detta förklarades på Landtdagen för en egenmäktighet, ett
upphäfvande af ländets bestående lagar, hvilka ej af Konungen
ensam kunde förändras, utan endast af honom gemensamt med
Ständerna. Man var för ingen del obenägen att förbättra bön-
dernes belägenhet; men man ville, att sådant skulle ske i
laga ordning, d. v. s, af de myndigheter, som ensamma kun-
de göra det. Naturligtvis fann åtgärden försvarare bland an-
dre ledamöter, och saken hänskjöts af någre till deras prin-
eipalers pröfning, eller Komitaternas.”. Huru det vidare på
denna landtdag gick med sjelfva hufvudfrågan, derom får
man ej någon underråttelse förr, än s. 124—4922, der, likväl
i ett helt annat sammanhang, berättas, huru Ungerska adeln
”i senare tider tydligen börjat finna, det enda medlet till den
allmänna ställningens förbättrande var, att lyfta äfven (2) de
öfriga folkklasserna till jemnlikhet med sig (2) och att af sina
egna privilegier afsäga sig dem, som ej förnuftigtvis kunde
stå tillsammans med den borgerliga ordningen och lagbunden-
heten. De (2) föreslogo således en lag, enligt hvilken gods-
ägarenas domsrätt öfver sina underhafvande borde upphöra och
denna hänskjutas till de vanliga domstolarna. Blott med svå-
fighet förmådde de härtill utverka regeringens sanktion: De
gingo ännu längre och fordrade, det bonden äfven skulle kunna
friköpa - sig från alla personella och . materiella afgifter,
eller med andra ord: förvärfva äganderätt till den jord han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
