Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - C. E. Z. Om Latinet såsom skriftspråk i våra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 Om Latinet såsom skriftspråk
litterarum, Muse och möjligen några andra. Ja, olikheten
talesätten emellan i de olika språken gömmer sig ofta under
skenet af en fullkomlig likhet. Vi vilja anföra ett exempel:
Försona en med en annan heter på rent latin aliquem alicut
plucare, hvilket vi väl lätteligen, utan att genast märka skil-
naden, uttrycka på svenska äfven så: försona tvenne sins emel-
lan. Dock öfverskjuter det latinska uttrycket det svenska
med en egen bestämning. Det är derföre icke likgiltigt i la-
tinet, hvilkendera kasus jag väljer för hvardera personen. Ty
dativen betecknar, så synes det åtminstone oss, den af de
tvenne, som äskar försoningen, är af den i behof, e. a. d.
En annan svårighet kommer deraf, att bildspråket i Iati-
net och svenskan icke är detsamma. Tenebre mentis är icke
ett latinskt talesätt. - Här måste man fly till en omskrifning ?)
och säga, till exempel med KrEBs: tenebrae, quae mentis aci-
em impedumt. Dock sker en sådan omskrifning utan serde-
les stort besvär. Värre är fallet, då en liknelsesats förekom-
mer, sådan som denna: han lyste som en stjerna på vitterhe-
tens himmel. Vi hafva valt ett icke vackert exempel, möjli-
gen också något slitet; men hvar och en skall deri igenkän-
na den allmänna arten af moderna liknelsesatser. Ett likar-
tadt uttryck, en dylik sammanfösning af oförenliga begrepp,
en bildgrupp, som vid bemödandet att den åskåda gäckar all
inbildningskraftens ansträngning, förekommer väl icke hos de
ga mla, hos hvilka hvarje liknelse är utförd med den fullstän-
diga naturlighet, att den kunde för ögat med pensel öfver-
flyttas på duken. Vill man derföre på latin öfversätta detta
svenska uttryck, måste man använda tvenne satser, af hvil-
ka den ena innehåller den sak. hbvarmed jemförelse bör ske,
och den andra den sak, som skall jemföras, eller — låter ’
8) Omskrifningen brukades ock af de klassiska författarne. Nöd-
tvång och rhetorik föranledde sådant. Men utom den oratoriska sti-
Jen ansågs den visserligen icke såsom en prydnad. Det visar sig bos
Jatinska språket en viss storartad ekonomi, att utväga sig genom det
enklaste medel, att i det minsta material inrymma det största andeliga
innehåll. Man sade i början [och länge] studere literis; man sade se-
dan blott studere, och man förstod hvarann. Se framför allt Tacirus.
— För nyare latinskrifvare är, beklagligtvis, ett tätt bruk af omskrif-
ning oundviklig, dessutom ofta brydsam för författaren, ledsam för
läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
