- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1842 /
467

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Juridik - [74] Schmidt, Juridiskt Arkif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Juridik. 467

förda kasus var följande. D. sålde enligt köpekontrakt d. 27
Febr. 18354 en frälseränta till A., som ej sökte uppbud derå,
förr än vid 1858 års sommarting: något bembud af denna ränta
skedde icke till jordegaren H., hvarföre denne stämde och yr-
kade rätt till lösen emot Gl öihde af köpeskillingen. Hä-
radsrätten ogillade lösningsanspråket på den grund, att köpet
skett redan Fobå 18534, således förr än 18355 års Förfaltning
utgafs. Lagmansrätten åter upphäfde detta utslag af skäl, att
1853 års Förfaltning utkom innan uppbud söktes, och således
borde här lända till efterrättelse: i motsats deremot godkände
både pluraliteten i Hofrätten och i Högsta Domstolen det af
Häradsrätten meddelade beslutet. Utg. har här utvecklat de
skäl, som tala för tillämpningen af 1933 års författning, hvil-
ka skäl ock synas oss så mycket ovedersägligare, som För-
ordningen uttryckligen fäster både hembudsskyldigheten och
lösningsrätten vid första uppbudets meddelande: förgäfves kan
man ock, vid en annan tillämpning, hoppas att bibehålla kon-
seqvens i hithörande jäldsagplins 7) Börande 1 Cap. 2 8.
JordaB. och HK. Förordningen af d. 4 Maj 4810. I här ut-
redda mål hade Häradsrätten ogillat den påstådda rättigheten
att återlösa hemmanet, men släde svaranden att ersätta förlu-
sten deraf, att icke lands en blefve efter aftal fullgjord.
Lagmansrätten upphäfde helt Sch hållet det tillagda vilkoret
såsom stridande mot 1810 års Författning; äfvenså Göta Hof-
rätt. Nedre Revisionens utlåtande anser sistberörde författ-
ning ej här kunna tillämpas, emedan aftalet skulle tillkommit
öfter försäljningen, och Högsta Domstolen undanrödjer Hof-
och Lagmansrätternas döllslut samt fastställer Häradsrättens.
Uppå de fullgiltiga skäl, som finnas af Utg. utvecklade, synes
det ref. icke vara någon tvekan iäderkästade: att ett tillägg
eller vilkor, sådant som det ifrågavarande, Et 1810 blilvit
förbjudet, och att af denna anledning en sådan öfverenskom-
melse ej kan vid lagfarten blifva godkänd. 10) I fråga om
rätt till bevilldingsafdrag å ränta, som genom gällande fösta-

mente blifvit bestämd att efter sex procent fullt utgå tll elt
gifvet ändamål, meddelas ett lagsökningsmål, i hvilket Honun-
gens Befallningshafvande och Hofrätt sammanstämmande stad-
nat i det beslut, att det ifrågavarande kapitlet icke borde
hänföras till sådan försträckning, för hvilken bevillningsafdrag
eger rum. I afseende på denna frågas formella behandling bar
Utg., enligt ref:s mening, ganska riktigt anmärkt såsom en
diket, att å ena sidan genom samma utslag ogilla be-
villningsafdraget och å den andra hänvisa till serskild: talans
utförande i laga ordning, emedan om yrkande af afdrag en

=
gång förmedelst laga kraftvunnet beslut ogillas, Hänvisningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 13 22:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1842/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free