Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [93] Arwidsson, Svenska Fornsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. | 387
VITTERIHET
95] Svenska Fornsånger. En rn af KRämpa-
visor, Folk-Visor, Eckar och Dansar; samt Barn-
och Vallsånger. Utgifna af Adolf Iwar Arwidsson.
Tredje Delen. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner SE
XXVI och 562 sidor 8:0o. (Priset: 4 R:dr B:ko.)
Med denna del af Hr A:s arbete kan det stora verk, som
GEneR och ÅArzenuiws började, och hvartill Hr Al endast näm-
ner sitt företag, som ett komplement, anses afslutadt, och
Svenska Folket kan sägas hafva sina skönaste Hårtdene och
ungdomsminnen räddade, för att ej mera förloras.
Med särskildt afseende på denna tredje del af Hr ARr-
wiDsSonNs Samling, hvars föregående delar, utgifna 1854 och
1857 äro tillräckligt kända och vär delade för att ej här be-
höfva omröras, har Utgilvaren utgått från den öfvertygelsen,
"att i folkets visor, dansar och lekar Ligger en stor historisk
tafla öfver dess inre If upprullad, hvilken, visserligen ofta
vanslällande tidernas enskilda fakta, Ikväl alltid visar det
hela i en förundransvärdt sann och yppig belysning. Det är
icke häfdens döda bokstaf; men ’dess lefvande- anda, som dessa
enkla toner, dessa enfaldiga sagor uttala. Man afmäter efter
de spridda änonämeniörs man vekar uppsamla ur gruset af
försvunna tidebvarf och stoftet af längesedan bortgångna släg-
ten, bildningens gång och framsteg genom tiderna: Detta gäl-
ler väl egentligen om skaldekonsten i dess episka form. Den
har från edda-sångerna transformerat sig genom: riddardikten,
stundom vändt dennas bålstora hjeltar- uti karrikatar, och
kryddat dess legender med ett väl icke attiskt, men derföre
ej mindre se salt, eller också upplöst sig i-en långdra-
gen didaktik: Boda mindre tillämplig synes denna Re vara
på den lyriska folksången; dess grundton är snart sagdt den-
samma i alla tider; det är ej söderns glödande njutningslust,
som ger sig luft i glödande toner; det är en lång suck ur
ett djuptbeklämdt bröst, som svider af bruten tro eller långt
ifrån den älskade klagar, att
”Tiden görs mig lång”,
och finner ingen ro förrän i grafven vid vännens sida. Men
der man minst skulle vänta det, återfinner man än en gång
spår af forntidssagorna och edda-sångerna, ehuru denna gång
under en annan för. en dramatisk nämligen, om annars
dessa båda konstord kän lämpas på den ”vålnad” af före-
ställningskonst, som röjes i bygdens simpla lekar. Så vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
