Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITTERHET.
[95] Svenska Fornsänger. En samling af
Kämpa-visor, Folk-Visor, Lekar och Dansar, samt
Barn-och Vallsånger. Utgifna af Adolf Iwar Arwidsson.
Tredje* Delen. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner 1842.
XXVI och 562 sidor 8:o. (Priset: 4 R:dr B:ko.)
Med denna del af Hr A:s arhete kan det stora verk, som
Geijer och Afzelivs började, och hvartill Hr À. endast
nämner sitt företag, som ett komplement, anses afslutadt, och
Svenska Folket kan sägas hafva sina ’skönaste barndoms- oeh
ungdomsminnen räddade, för att ej mera förloras.
Med särskildt afseende på denna tredje del af Hr
Ar-wiDssoNS Samling, hvars föregående delar, utgifna 1834 och
1837 äro tillräckligt kända och värderade, för att ej här be-,
böfva omröras, har Utgifvaren utgått från den öfverlygelsen,
att i folkets visor, dansar och lekar ligger en stor historisk
tafla Öfver dess inre lif upprullad, hvilken^ visserligen ofta
vanställande tidernas enskilda fakta, likväl alltid visar det
hela i en förundrans värd t sann och yppig belysning. Det är
icke häfden8 döda bokstaf, men dess lefvande anda, som dessa
enkla toner, dessa enfaldiga sagor uttala. Man afmäter efter
de spridda monumenter, man lyckats uppsamla nr gruset af
försvunna tidehvarf och stoftet af längesedan bortgångna
slåg-ten, bildningens gång och framsteg genom tiderna. Detta
gäller väl egentligen om skaldekonsten i dess episka form. Den
har från edda-sångerna transformerat sig genom riddardikten,
stundom vändt dennas bälstora hjeltar uti karrikatur, och
kryddat dess legender med ett väl icke attiskt, men derföre
ej mindre mustigt salt, eller också * upplöst sig i en
långdragen didaktik. Redan mindre tillämplig synes denna åsigt vara
på den lyriska folksången; dess grundton är snart sagdt
densamma i alla tider; det är ej söderns glödande njutningslust,
som ger sig luft i glödande toner; det är en lång suck ur
ett djuptbcklämdt bröst, som svider af bruten tro eller långt
ifrån den älskade klagar, att
"Tiden görs mig lång",
och finner ingen ro förrän i grafven vid vännens sida. Men
der man minst skulle vänta det, återfinner man än en gång
spår af forntidssagorna och edda-sångerna, ehuru denna gång’
under en annan form, en dramatisk nämligen, om annars
dessa båda konstord kunna lämpas på den ”vålnad’9 af
före-ställningskonst, som röjes i bygdens simpla lekar. Så vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
