Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [93] Arwidsson, Svenska Fornsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. 589
Sommar och blomster thet kommer med pris, 1)
Et decor estiualis. i
The gledje sig mott sommarsens tijdher
Jam vario colore
Förutan then ena migh görs oblidh
Pre nimio dolore.
Om det nu gäller i afseende på de lyriska styckena, att
de snarare hafva ett rent litterär-historiskt intresse, såsom
profstycken af 46:de och 47:de seklernas konst-poösi, än ett
antiqvariskt, så synas deremot de 14 följande skämtsamma
sångerna, hvaraf flera äro upptecknade efter muntlig tradi-
tion, mera egentligt ega sin plats i en samling som denna.
De äro ett verkligt quodlibet af roligheter. Vi anföra såsom
profbit första versen af N:o 53, ”Den bakvända visan”: :
I fjol vid jul då grisa min ko, : ;
Då kalfva min so, då drunkna min märr uti solskin;
Jag sadla min stöfvel, jag smorde min häst,
Och sporra ?) bant jag på öra.
Så red jag öfver Solen, der skogen gick ner,
Der hank två murknade brömsar, :
Der hank två prester, der söng två lik,
Der satt två brokota hästar.
Jag låg och jag satt,
Jag drömde den natt, :
Jag drömde den visan var bakvänd satt.
N:o 62, ”Det misslyckade besöket” innehåller efter Utg:s
tanke redan en öfvergång till dramatisk föreställning. En ung
bonddräng och en bondflicka, båda vackra men fattiga, hade
fattat kärlek till hvarandra. Flickan tvingas att gifta sig med
en rik bonde, men fortfar att efter sitt äktenskap emottaga
besök af sin älskare. Ett öfverenskommet tecken hade en gång
blifvit glömdt, och drängen närmade sig en afton stugan un-
der det mannen var hemma. Hustrun ser honom, och i ånge-
1) Månne icke ”prijs?? I allmänhet har ref. trott sig upptäcka
några differenser i Orthografien, äfven inom samma sånger. Att deremot
Utg. uti somliga stycken bibehållit, i andra åter förändrat det ur-
sprungliga stafningssättet, derpå gör han sjelf läsaren uppmärksam,
ehuru han ej nämner hvarföre. Sannolikt dock, emedan det sednare
torde varit alltför svårfattligt för en i fornsvenskan obevandrad läsare.
Mit anser äfven ref. en anmärkning höra, churu mera gjord mot upp-
fattningen än stafningen. Sid. 248 läses nämligen ”syster, syster lefve
lamm.”- Meningen tycks här fordra, att ”lefve” är adjektift, och torde
då sannolikt vara det under Hanse-tiden från norra Tyskland inkomna
lewe (högtyska liebe), som betyder kära, vackra, och borde väl då
stafvas leve.
2) Denna plural med bestämda artikeln af Östgötaidiomet borde
väl utmärkas med en apostrof: Sporra” (Nerikes-dialekten säger Spor-
rar”) äfvensom de förkortade imperfekterna drunkna” för drunknade m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
