Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Svedelius, V. E. Om arfsrätten till Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sveriges KFrona. 195
sin son i Evangeliska läran, och denne återfordrar sin faders
arfsrätt. Skall då den regerande Konungen stiga ned af sin
thron. eller skall den äldre Prinsens i Lutberska läran upp-
födde son, efter sin farbroder, men först efter honom åt-
njuta arfsrält, eller skall den linie, som på detta sätt kom-
mit till regeringen, ovägerligen behålla den, och den förlo-
rade arfsrätlen återvinnas endast i det fall, att thronen icke
redan öfvergått till en annan gren af familjen. På alla dessa
frågor lemnar Successions-ordningen intet svar; billigheten ta-
lar för något af de båda sista alternativerna; det första före-
faller orimligt.
Slutligen förloras arfsrätten, äfven för efterkommande,
då en Svensk Prins tillträder regeringen af en främmande stat
utan Konungens och Ständernas samtycke. Här framträder
behofvet af Ständernas bifall, hvilket för ett kungligt gifter-
mål icke är af nöden. Norrska Storthingets bifall omtalas
icke, men behofvet deraf synes vara en följd af den jemnlik-
het, som utgör en af grundsatserna för Unionen. I de äldre
Arfföreningarna var visst ej förbjudet att öfvertaga ett annat
rike jemte Sverige; Sigismund var Konung i Polen genom val,
Carl X. — för ett ögonblick — genom eröfring, och Frediik
I. var Landtgrefve af Hessen-Cassel. Dock hade Sigismunds
exempel lärt Svenska folket att i 1604 års Arfförening stadga,
det HKonungen, äfven om han beherrskade ett annat land,
borde ständigt bo i Sverige.
Den år 16350 antagna grundsatsen, att inga Hertigdömen
böra finnas, är i 1809 års Reg.F. bibehållen, men till denna
och de öfriga inskränkningarna är fogad en ny, förut okänd,
En Svensk Prins får ej, utan Konungens samtycke, resa utri-
kes; dock, om detta sker, är arfsrättens förlust ej föreskrif-
"ven. Ej heller nämner Grundlagen något annat straff, lika
litet som för Prinsessornas öfverträdelser af Successions-ord-
ningen.
Denna lag är nemligen för konungahusets qvinliga med:
lemmar lika gällande som för de manliga; dock med det un-
dantag, att en Prinsessas giftermål med utländsk enskild
man icke finnes vara uttryckligen förbjudet, ej heller någon
skyldighet är dem föreskrifven att bekänna sig till landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
