Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [32] Ignell, Granskning af den Evangeliskt-Lutherska Trosbekännelsens förnämsta Lärostycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
mening. eller inläggande en ny, äro, trots tidens obenägenhet
för det underbara, af stor betydenhet i den rationalism, som
ännu vill visa vördnad för bibeln. Såsom ett prof på allt
detta må blott i korthet anföras Förf:s yttrande, sid. 50 f.,
om en christendomens vigtigaste lära, nemligen Christi förso-
ningsdöd. Det heter; att i den kyrkliga satisfaktionsläran
man till alla delar förbisett ”Ebreerbrefvets antityp”, hvilken,
”ieke vet af någon nödvändighet af Christi död för umgåallan-
det af våra synders straff; den grundar fastmer all försonin-
gens kraft derpå, att vi uti Guds vilja genom Jesu Christi
kropps offer äre helgade; Ebr. 10, 10.” Här är underverket.
Fyrkans satisfaktionslära grundar sig visst ej ensamt på bref-
vet till Ebreerna;: men der, på anförda ställe, visar sig vid
första ögonkastet talet vara om den Guds vilja, i hvilkens
lydnad "Christus kom i verlden. och hvilken till vår helgelse
fordrade hans kropps offer, ”ett offer för synderna.”
Ebr. 10, 12 (jfr. 9,28. Rom. 8, 5, 4 m. fl. st.). Detta det nya
test:s evigt gällande försoningsoffer jemföres med det gam-
las årligen förnyade. I Ebr. 10, 16—18 heter det: ”jag vill
gifva min lag i deras bjerta .... och deras synder och orätt-
färdighet vill jag icke mer ihågkomma: Der nu en sådan för-
låtelse ”(dessas förlåtelse)” är, der är icke mer offer för syn-
der”, nemligen mer ån det genom Jesum framburna; såsom
öfveralit i detta bref framlyser. Vers. 16 visar den sinnes-
förändring, som är oskiljaktig ifrån delaktigheten i detta offer
i Christi tro. Förf. yttrar 2) att distipktionen mellan den
ehristna syndaförlåtelsen, som ej behöfver förnyas, och den.
som i G. T. egde rum ”helt och hållet undgått kyrkan.” Här
målte vara missförstånd. - Hyrkan har alltid vetat; att tron
utan gerningar är död, att eftergift af syndaskuld ej är utan
det herrskande syndasinnets brytning, och att ”intet fördöm-
ligt är i dem, som äro i Christo Jesu.” — ”Härvid”, säger
Förf. ”må 3) icke heller förbises den religiösa ståndpunkt,
som offrandet i gammal-testamentlig mening förutsätter.” Här
komma den moderna odlingens resultater, för att ytterst göra
slag i saken.
ågon vidare granskning af enskildheterna kan af ref. ej
på detta ställe åstadkommas. Han hoppas likväl på tillfälle
att anföra grunder för sina omdömen, så vida han ej af skick-
ligare hand förekommes.
Emellertid må åt Förf. derutinnan tillerkännas en för-
tjenst, att han här hemma väckt undersökningen af frågor,
som hemtade utifrån dock ej kunna vara utan skadligt infly-
tande på Svenska kyrkans Hf; ehuru de till ståndsbröder gifna
råd och förmaningar, vid den nya vishetens utdelande; sid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
