Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [53] D’Almagro, Notiser om de förnämsta adliga familjer i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3532 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
har en okänd författare meddelat en alphabetisk förteckning
på de familjer, hvilka den ursprungliga författaren förbigått.
Ref:s obekantskap med det speciella ämnet för dessa notiser
tillåter honom ej att granska och bedömma deras tillförlitlighet.
För dem af våra läsare, som sakna en allmännare bekantskap
med Ryska adelns uppkomst och väsende, anföra vi in extenso
Förf:s inledning:
”Enligt ordalydelsen i lagen den 42 Januari 1682, äga
alla Ryska adelsmän lika rättigheter, utan afseende på titel
eller härkomst. Endast i betraktande till de inre rangförhål-
landena emellan dessa, indelas den Ryska adelns vapenbok (de-
ponerad uti vapenrummet i Senaten i S:t Petersburg) i fem
kategorier: kejsardömets furstar, kejsardömets grefvar, kejsar-
dömets baroner, icke titulerade adelsmän, som blifvit adlade
före Peter I") och icke titulerade adelsmän, som blifvit adla-
de efter Peter I:s regering.
Den egentliga kärnan af den böga Ryska adeln utgöres af
furstliga ätter, som på svärdssidan härstamma i direkt nedsti-
gande linie från Rurik, den förste Ryske sjelfherrskaren, och
från Guedimin, storfurste af Lithaunen (denne sednare blef
stamfader för den dynasti som allmänt är känd under namnet
Jagellonska ätten). Rurik, af norrmannisk härkomst; regerade
från år 862 till 879. Hans sonsons son, Sankt-VVladimir"t),
omvände hela Ryssland till kristendomen år 988, och dog
41015, sedan han på sin dödssäng begått det ofantliga felet,
att dela Ryssland i tolf furstendömen, hvilka han fördelade
mellan sina elfva söner och en brorson. Denna olycksaliga
sedvana, att dela herrskarväldet emellan prinsarne, en gång in-
förd i Ryska lagarna, qvarstod der i fyra århundraden och
blef en orsak till detta lands svaghet, som, oupphörligt sön-
derslitet af inre krig, underlättade för Mongolerne Rysslands
eröfrande (1256—1240), och tillbakasatte detta land för flera
århundraden efter det öfriga Europa. Men det tartariska oket,
hvars tvåbundraäriga tillvaro utmärkte sig genom blod och
skötlingar. alstrade icke dess mindre Rysslands välfärd och
makt. Om det opolitiska och antisociala delningssystemet ha-
+) I kathegorien: icke titulerade adelsmän, som blifvit adlade före
Peter I:s tid, finner man familjer, hvilkas ålder och den bistoriska glans
som fäster sig vid deras namn ställer dem högt öfver större delen af
kejsardömets grefvar. Sådana äro familjerna Scheremetev, Soltikow,
Saburow, Samarin, Buturlin, Pouschkin, Golovin, Kalitschev, Plest-
schejew.
++) Sankt-Wiladimir, som lefde innan Österlandets och Vesterlanr-
dets kyrkor helt och hållet skiljdes åt, är af båda kyrkorna erkänd så-
som helgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
