Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XIV) - Arfvidsson, Ludvig Tieck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig Tieck. 453
hvilken den fornfransyska ledigheten och förbindligheten i ma-
nér på ett lyckligt sätt förmäldes med Tysk innerlighet, all-
var och hjertlighet, kunde bhärutinnan med honom jemnföras,
Den uppmärksamhet och frihet från allt, åtminstone syn-
bart medvetande af egen öfverligsenhet, hvarmed Tirck bemö-
ter hvar och en, förtjente efterföljd af många utmärktheter i
hans eget och serdeles i andra land. Tircks anspråkslöshet
torde dock möjligen, till någon del; få tillskrifvas frånvaron
af den för hvarje ryktbar personlighet så farliga omgifningen
af smickrare och Seider, som utan återvändo hålla rökelseka-
ret under den store mannens näsa och stöta i ryktets basun
för hans räkning. Om nånsin det bibliska språket besannats:
att ingen är profet i silt eget land, så är det i afseende på
Tieck. Möjligen har hans satiriska lynne och critiska sträng-
het aflägsnat mången från honom, men den snart sagdt tota-
la isolering hvari han, litterärt taladt, lefde i Dresden, län-
der i alla fall författareskrået der till föga heder, och vidrigt
måste det förefalla den sanne beundraren af allt skönt och
stort, och således äfven af TrecKs snille, att förnimma huru
vittra notabiliteter af S:dje och 4:de ordningen i Dresden
likasom gjorde sig en ära af att behandla honom och hans
högst lärorika samqväm en bagatelle. Dessa litterära grå-
sparfvars öppna eller smygande anfall emot den utmärkte man-
nen, hvilka ej uteblefvo hvarje gång samtalet föll på honom,
var ofta vämjeligt. Det erinrade ovillkorligen om den bekan-
ta fabeln om det åldriga lejonet som sparkas af åsnan, och
bidrog att öka det intryck af kråkvinkleri och fnaskighet —
sit venia verbo — som Dresden, så i politiskt som litterärt
hänseende, i vissa fall gifver, och hvarom åtskilligt redan är
yttradt. Att afvogheten mot Tirck ej stannat vid blotta phra-
serne förstås af sig sjelft; intrigen och lycksökeriet — hvil-
ka, så vidt jag vet, ej äro hans vapen, hvarken till anfall
eller försvar — hafva deremot med fördel begagnats af hans
fiender och ej förblifvit utan verkan. Så t. ex. hade TiEcCK,
den i dramatiska konstens studium djupast bevandrade man
Europa eger, på de sista tiderna nästan endast ett nominelf’ é
inflytande i hvad som rörde Dresdens theater och dess få -
15 x 3
?
5 3
>»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
