Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Historia - [83] Leo, Medeltidens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 ÖFVERSIGT AF DEN. NYASTE LITTERATUREN.
- fattar de heligas samfund; men dessutom alla dem, som först
vilja gro: och tillväxa i Herran, liksom lärjungarna före den
Helige Andes-utgjutande. : Blott. med detta samfund, med kyr-
kan, såsom en uppfostringsanstalt för folken, hafva vi
här att sysselsätta oss, och på förhand måste vi afvisa såsom
opassande hvarje måttstock för kyrkans bedömmande, som så
sammanblandar de- båda samfunden och anser dem enahanda,
att den. förbiser den yttre kyrkans väsendtliga ändamål såsom
uppfostringsanstalt, och så fördjupar sig i sina:idealer, att all
kyrkotukt och kyrkomakt förbises f); ty de heligas samfund
är höjdt öfver denna disciplin och makt;: men den yttre kyr-
kan måste: nödvändigt ega den, om den vill. rädda sjelfva lifs-
vilkoren för det heliga samfundets fortfarande tillväxt, om
den vill blifva dess plantskola. SE
: Men ännu: mera bestämdt och rent af med afsky afvisa
vi hvarje måttstock för detta: bedömmande, för hvilken den
åsigten- ligger till grund, att det gifves någon själens: fräls-
ning utom denna de heligas gemenskap. Alla kyrkor, som
troget bevarat och fortplantat den tron, att Kristus är Guds
sanna, enfödda son, och att ingen återlösning är att hoppas
utan genom honom, kunna hafva hållit salighelens väg öppen
för sina anhängare, och förstärkt de heligas samfund; vi tro
likväl; alt de kristna kyrkorna göra det i olika grad.
; De; som -bemödat sig att bibehålla kyrkan trogen sin be:
stämmelse.;. hafva: med rätta framställt den äldsta kristna kyr:
kan, såsom ett för alla tider passande mönster. Huru mån-
ga personer räknade ej den bland sina medlemmar, som utan”
tvifvel- tillhörde de beligas samfund, som sjelfva sett Kristus
och -hört lifsens. ord från hans läppar? Huru många hade
icke varit närvarande vid- den Helige Andes utgjutande?
I den äldsta kyrkan kunde ingen skilnad ega rum mel-
lan det; som fortfor att utbilda sig såsom lära i den lefvan-
de traditionen, och det, som-i kyrkohistoriskasoch dogmali-
ska ämnen skriftligen upptecknades; ty dessa skrifter tillkom-
mo midt under den lefvande traditionen, och voro sjelfva blott
delar delar: deraf. - Men då församlingen småningom tillväxte,
— +) Den nyare romerska kyrkan bar i ett annat afseende laggt
binder i vägen. för utvecklingen af ett sannt kristligt lif genom denna
de båda samfundens sammanblandning; ty derigenom att den utan vi-
dare omständigheter öfverförde: på sig sjelf det heliga samfundets-at-
tributer, försvagade” den hos många sina medlemmar — som så upp-=
fyllde kyrkans fordringar, att hon erkände dem för sina sanna med-
lemmar — längtan efter den högre gemenskapen i Kristo, och förled-
de många till den villfarelsen, att redan den yttre, synliga Kyrkans
gemenskap försäkrade dem om den eviga saligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
