Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [13] Levin, Hemsökelsen inpå Barnbarn, Dramatiseradt försök i anledning af sednaste branden i Wexiö - [14] —A— Skuggor och Dagrar, Romantiska utkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1658 och 1838 — nu är fullt afplanad och lofvar detta
samhälle för framtiden frid och välgång. Åsigten är litet
fatalistisk, det är sannt, och svär i viss mån mot Hr Levins
fromma och förtröstansfulla verldsåskådning. Bäst lyckad är
emed-lertid Epilogen, och vi förmoda*att dess anspråkslösa stanzer
väckt månget hjerta till deltagande för de olycklige och
dymedelst motsvarat Förf:s vackra afsigt. —r —
[14] Skuggor ock Dagrar. Romantiska Utkast af
— a— Forsla häftet. Gefle, A. P. Landin 1843. 266 sidcL
8:o. (priset: 1 R:dr B:ko.)
Dessa små berättelser, sammanskrifnå utan någon särdeles
talent, med mycken pathos och rikt ordsvall, skulle utom det
anspråksfulla förordet, sannolikt aldrig hafva blifvit föremål for
en recensents uppmärksamhet. Förf. har nemligen den godheten
att deruti göra läsaren, den opartiske nemligen, uppmärksam
på den “moraliska dager i bakgrunden, som tilläfventyrs utgör
dessa utkasts enda värde.“ Han har rätt så till vida, att de
visst icke göra anspråk på något annat värde, såsom styrka x
Uppfinning, behag i stil eller sundhet i omdöme. Men h vara t i
béstår väl deras moraliska förträfflighet? Uti elt misslyntknot
Öfver adelsklassen, ett försök att karrikera den moderna
säll-skapsbildningen, som tillika med författarens eget
framställningssätt tydligen utvisar, att han sjelf sett den blott
obetydligt. Det är sannt, hans teckningar röra blott formen af de
sällskapliga förhållanden han vill skildra; men behandlingen
deraf visar nogsamt, att äfven formen är honom temligen
obekant. Hvar tror t. ex. Förf. sig få höra användningen af alla
de fransyska ord, som han så rikt inflickar med en origtig
ortbogräphi? Hans verldskännedom tycks vara hemtad ur
några medelmåttiga noveller; ref. ville råda honom för ett
följande häfte att se verlden med egna ögon, att bortlägga del
konstlade oeh tillvridna i sin stil, och att framfor allt, om
han framdeles behöfver använda utländska glosor, lära sig atl
stafva dem någorlunda försvarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>