Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Böttiger, C. W. Om ett Svenskt poem, som ansetts vara författadt af Konung Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ett Svensht Poem, som ansetts
vara förfhttadt af Honung Erik
XIV,
NÅGRA UPPLYSNINGAR
AP
C. W. BÖTTIGEB.
Ed kvar, som äger kännedom om Sveriges äldre poesi,
påminner sig säkerligen med nöje del vackra qväde, som, under
namn af Konung Erik XIV:s kärleksvisa till Catharina
Måns-dotter y hittills intagit ett så kärt blad i Svenska sängens häf-
der. Man bar kallat det för ”den yppersta blomman i den
tidens poëtiska blomsterkrans”; man har frägat om ”det ej
vore diktadt i Arkadien”; man bar sagt, att ”der lefver en
sådan innerligt hängifven känsla, adlad genom klassisk könne*
dom och Hora tian sk anda, som man förgäfves sökt hos alla
dittills utkomna Svenska poëmer.” Detta stycke, i sin
föråldrade språkdrägt, med sitt naiva omqväde i de gamla
folkvisornas ton, äger i sjelfva verket ett sä rörande behag, att
uppmärksamheten gerna balkar öfver ätskilliga både
blindmeningar och blindrim: det hela andas en så idyllisk frid, det
> mälar en så arkadisk lycka, det är pä en gäng så sannt tänkt,
så varmt kändt och så enkelt ntfördt, att det, äfven utan
det stegrade intresse, som lånats af författarens subjektivitet,
ej kunnat undgå att djupt fasta sig i hvarje läsares minne.
Men nar härtill kom, att dessa samma toner, i bvilka vi
trodde oss höra en så lycklig älskare och en så lycklig skald,
Faav II. å*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
