Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [19] Wenström, Christnas Fastlags-Stunder. Predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaring/’ Oj em fo rügt framom stå i delta hänseende Hagberg*
Passionspredikningar, och illa ülefve den ersatt, som frestade*
att lem na sin Hagberg, för att här finna sitt behof nppfylldt.
Förf. medgifver ock sjclf, att dessa försök ”äro i allt ofull*
ständigare och färre.” Möjligen hade det kunnat tilläggas^
äfvcn ofullkomligare. Då ämnet är af den vigt, att ”det
innefattar sjelfva hjerlat af christendomen”, så kräfver
behandlingen så mycket större omsorg, forskning och noggrannhet,
och det är bekant för en hvar, som läst Hagberg, att han i
sina Passionspredikningar lemnat den bästa och oförgätligaste
skörden af sin fromhet, sin nitälskan, sin förmåga. Korsets
hemlighet är ett vigtigt begrundningsämne för alla åldrar,
—-så fattade Hagberg saken, — och svårt är att inse, på hvad
grund och med hvilken beräkning Förf. uteslutande ställt sina
försök till barnen. I Bibliska historien hafva de både enklare
och fullständigare uppgifter om Christi lidande än här, och
det, som fyller Författarens uppställda taflor deraf, är vida
lämpligare för äldre oeh af verlden mera erfarne än för
barnen. De flesta framställningarne röra sig nemligen alltför litet
inom barndomsålderns erfarenhet, och hvad som, med
afseen-de på den, bordt framställas varnande och undervisande, är här
utbytt mot bestraffningar och skarpa utfall. Detta fel hade ej
framträdt i så klar dager, om dedikationen uteblifvit.
Man bör emedlertid hålla Förf. räkning för hans goda
vilja, äfvensom hans bemödande att fasthålla de gifna
dogmerna, om också skörden deraf för kyrkan icke blir
synnerligen stor, och ganska få af dogmernas motståndare derigenom
torde bringas till tystnad, emedan den ton, ur hvilken han
talar och det språk han för, ej synas vara af beskaffenhet att
verka hvad han åsyftar. Språket är förmycket svulstigt,
sentimentalt och ej sällan mindre vårdad t. Jemte det att man
råkar på allt för många ack! och ve! finner man ock en mängd
mindre väl valda ord och talesätt. Det ligger åtminstone föga
smak i uttryck sådana som dessa:.”glädjegråtande”,
”qvalsar-betande”, ”syndahån”, ”gudatålamod”, ”denne förfärlige
Cai-phas”, ”denne fasansfulle Iscarioth”, ”han förkrossades ej af
ne sa”, ” af grundssegertåget”, ”nygirighet”, ”dopelsens och
ångergråtande bättringens heliga bad”, ”hjertat blifver barn, ja
bättre än ett barns”, ”bekymmerna”, ”christinvigde ” Märkligt
är ock, att det ordet ”yttermera” förföljer Förf. öfverallt.
I afseende på sjelfva innehållet, äro många af de
uppställda ämnena ganska vigtiga; men man saknar det lugna och
omsorgsfulla genomförandet. Nattvardens heliga stund är visst
ett vigtigt ämne, men vore saligheten af nattvarden intet mer
än hvad Förf. vidrört på några få sidor, hvarefter han säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
