Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Naturvetenskaper - [23] Förhandlingar vid Skandinaviske Naturforskarnes 3:dje möte - Mineralogi och Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkenas höjning Öfver vattenytah på en bestämd lid. Bästa
försöket i denna väg skedde af C. P. Hällström 1823. Han
ftstacfe äfven uppmärksamheten på den så kallade vattnranden
på khpjiår, af hvilken vattnets medelhöjd på en viss tid säkrast
bestämmes. Hällströms resultat bief att stränderna omkring
Bottniska viken på 100 år höjt sig med 4 fot; omkring
Calmar ofôfolïgër höjningen icke 2 fot, men kan vara blott 0,6
fot j fögéti böjning sker af Skånska kusten. — Nilsson har
sedan åddgärägl, att* landet till och med sänker sig på sydvestra
sidan HàiràWk’^g; L. ti Buch förklarade först orsaken
till skUlnad^Uvl vaMeuhÖjdeo ligga i Skandinaviska vallens
delvisa hqjpipg., Jfhfcnfi/ciat en. Sådan böjning af vissa delar af
joç4)ttà9i någiiti jett igroniUlrag i HtUton# och Playfairs
geo-logîskathnQrk.Ë^ligtdeaoa af kyla jordytan småningom;
der-vid b^fy% tyrft sprickar inträffats genom hvilka så kallade
pln-topj^fø hällart,^ blifylt upp£t pi’ässade, Sedan ett slags skal
blifvit bildadt, uppkpmma skry nklor, som blifva mer och mer
tjocka. Just dessa skrynklor utgöra de observerade
böjuin-garne af jordytan. Vidare meddelas några ord om slipningen
och raflingen äf bergens yta. Sefströms tbeori omtalas, enligt
hvilken räfflorna ’aro märken af den så kallade rullstensfloden,
som gått frfäii tiori* till söder; deremot bestrides Agassiz’s
åsigfäfråfflorna, enligt hvilken de skpla vara följder af
gla-ciètèH sirti ftsiät stenar i isen och utgöra så kallade
moräner. Sfiitlfgeti omtalas ett annat afslipningsfenomen eller
jättegrytorna. Förf. lofvade att ledsaga naturforskarne till ställen
i Stockholms grannskap, som upplysa det af handlade ämnet.—
Detta äkedde beh på de af geologiska sektionen företagna
exkursioner, för att se räfflorna vid Stocksund och
jättegrytorna på Hästholmen.
Den Skandinaviske Rullesteens-formations Forhold i
Dannemark; ved J. G * Fflrchhammer. (På allmän sammankomst).
Förf. antager 3 afdelningar af Rullstcns-formalionen, neml.
Bernstcnsförande kol, Rnllstcnslcrn, och Rullslcnssaud. Det
bernstensfÖrande kolet linnes på jutska hallons vestra del från
Liarijorden fiff Elben; vidare omkring Limfjorden och på dess*
öar, samt sporadiskt omkring sydvcslra delen af Kattegat.
Rnttstensleran intager östra delen af Hertigdömena och
Jut-land litl Mariagerfjord. Den danar hela öen Fycn, Syd-Seland
och alla Danska öar i Östersjön, utom Bornholm och Möen,
samt finnes sporadiskt på halföus stora hrunkolsterrain.
Rull-stenssanden, bestående af Grus och Rullstenar, betäcker
Rull-stensleran på norra Seland, men i synnerhet på norra Jutland.
Till Rullsten8sanden höra flere åsar, som öfverensstämma med
de Svenska. Förf. antager, att de rörelser, genom hvilka rull-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
