Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Naturvetenskaper - [37] Förhandlingar vid Skandinaviske Naturforskarnes 3:dje möte (Zoologiska sectionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa fållor upplösa sig i spiraler med motsatta två
rigtnin-gar, som sålunda korsa b varandra. Dessa spiralfållor upplösa
sig dock slutligen så, att den ena spiralen blir mera i räta
fållor längsåt lagd, den andra dcremot mera på tvåren, får
korta tvärfållor. Sålunda upplöser sig ändoek omsider denna
så egna form uti den allmänna; 6) Cbylu skärlen ocb deras
körtlar funnos lios Andltvalen utomordentligen utvecklade, och
det af Regimentslakaren Ibsen injicierade, stora, sköna
præparatet; väl förvaradt under glas, som det var, förevisades
samt beundrades likaså allmänt som rättvist inom sektionen;
7) Näbbebvalens särdeles utvecklade bjcrna med djupa fåror
oeh grofva vindlar (gyri) samt svaga luktnerver, saknade ieke
bärutinnan i sin sammanfattning en viss yttre likhet med men*
niskaD8 hjerna. Denna likhet föll i ögat vid den förevisning
deraf, som i sektionen skedde medelst plancher o. d. Men
formen och läget af Cerebellum m. m. s. var dock helt olika och
annorlunda.
Afbildningarne i stentryck till dessa o. a. kroppsdelar,
hvilka i sektionen förevisades, äro bestämda till ett större
arbete öfver hvalarne, hvarlill Prof. Eschrichl med lifligt
forskningsnit gjort en så betydlig början. Här i Upsala bestämde
han ock lcmningarne af en hval att hafva tillhört den
lång-hördtrt arten.
Litt. D. Om utvecklingen af Ascaris nigrovirescens fl. af
Adolf Hannover.
Denna intestinalinaßk är ganska vanlig så väl hos
fullvuxne 8om ock hos ganska smä grodor, källfrön och
vattensalamandrar.
Hittills bar Förf. icke under vintern observerat dem, men
för resten hela den öfriga- delen af året, förekommande i
tarmkanalen oeb lungorna. De äro i allmänhet större fast i
mindre antal i det sednare organet, än i det förra. I hela
tjocktarmen samt närmaste delen af tunntarmen äro de mycket
vanliga; mera sällan förekomma de i magen samt den öfra
delen af tarmkanalen. De uppnå en storlek af öfver en tum.
Längs den cylindriska kroppen löper på hvardera sidan ett
genomskinligt slälle med fållor, när djuret rör sig. Från
mno-öppnmgeti sträcker sig vnunpipen neråt och blir derpå insnörd.
Sedan följer ett rundt parti, likaledes afskiljdt från
tarmkanalen, hvilken går i samma rigtning till anus ocb är fylld
med korniga exkrementer anda ut till stjertspetsen. Midtuti
den päronformiga munpipen skönjes ett cylindriskt, neråt
något vidgadt rör, som väl är munpipens inre kaliber, hvilken
sålunda till tjockleken är temligen betydlig. Djuret har ratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
