Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och archæologi - [41] Muncktell, Westerås Stifts Herdaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domprost i Westeräs, var sinnad att utgifva, men som genom
hans Hyllning hlef afhrutcn, och efter hans död så skingrad,
att endast några stycken och strödda uppsatser deraf kunnat
saminanbcmtas.” Samlingen såger han sig under oO år
granskat , ordnat, ökat och, så vidt möjligt varit, bragt till den
grad af fulländning, den nu må synas aga. Hörande källorna ,
utur hvilka uppgifterna blifvit hemtade. gör han den
anmärkningen, alt, dä han ej anfört dessa källor, detta skett i afsigt
att undvika alltför slor vidlyftighet; men han beder läsaren
vara fullkomligt öfvertygad, ”att tillgängliga urkunder och
trovärdiga anteckningar varit begagnade.” Vid denna
omstäu-dighet kan man anmärka^ att visserligen ingen skall sätta
Författarens sainvclsgrannhel i fråga, men att han fullkomligare
tillfredsställt tidens fordran, oni här och der tiera citater
blifvit gjorda (ly sädana förekomma någon gång), helst der ett
större beröm eller större klander yttras; hvilket kunnat ske
i noter med abréviation och lin stil under texten^ utan att
arbetets omfång derigenom förstorats. Såsom bästa källor
från I7:de seklets härjan nämnas Consistorii handlingar. 1
allmänhet sägas forsamlingarnes kyrkoböcker blifvit genomsökta;
och ”för sednare och närvarande tid har fordrats mycken
skriftvexling.” Förf. tillägger: ”att likväl misstag och andra
brister icke alltid kunnat, förekommas^ och af många läsare
nägongäng torde upptäckas, bör icke stöta den billige/’* Förf.
väntar sig ock i sådant fall undseende med mycket fog. Och
hvad i allmänhet en granskning af arbetet beträffar, skall denna
granskning endast småningom kunna åstadkommas, och
fullkomligt endast genom fleras förenade bemödanden. Derefter
ytlrar Förf. en annan farhåga: ”ovissare är, alt vinna bifall
eller öfverseende vid de citater ur Consistorii protokoller, de
uppgifter om karakterer ; förhållanden ocb tilldragelser, samt
de omdömen, stundom nog oblida, som här ocb der blifvit
införda.” Dock tillägger han med rätta: ”men allt detta
förutan hadc arbetet blott varit ett torrt register öfver namn
ocb årtal, ocb då historiens ändamål alltid är, att sprida ljus
öfver tiders, personers och handlingars rätta beskaffenhet, vare
sig god eller ond, får nian icke alltid följa den eljest så
vackra regeln: de mortuis nil nisi bene.” Del är just denna
sanningskärlek ocb frimodighet, för hvilka en rättskaffens
läsare isynnerhet häller en författare räkning. Vi kunna
der-före ej annat än gilla Förf., som icke dragit i betänkande att
framställa personernas hadc fördelaktiga och ofördelaktiga
sidor. Offentliga personers lefverne ocb handlingar, eller
rättare, alla persouers offentliga lif ocb handlingar tillhöra
historien; äfvcu de ondas hemfalla till minnets odödlighet. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
