Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [43] Ingelman, Valda Skaldeförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet.
for kvad man i aUmåtfli«* lutUar lyeklig* skaldeanlag. Han
egde fyndigbel i uppfinning; rosM i kiildaa éch framförallt
mycket välde öfver farmen. Dessa egenskaper röja sig äfven
i närvarande samling* som innehåller mveket nytt och n&got
gammalt * kanske af del sednare alltför litet; åtminstone har
ref. med saknad varscldifvit» att flera af Hr I:& i ett lidigara
häfte utgifna saker, hvaribland några sävdeles lyckade
öfver-aättningar, utehUfvit i det bär anmälda bandet. Af större
stycken finnas bär Sång öfver Gustaf II Adolf, som vunnit
Sv. Akademiens Zi hets ka pris, Arets tider, nfvenledes
belönad med den mindre medaljen, och Sting öfver Carl X. Do
äro i refis.tycke de hästa. Författaren rör sig med myeken.
värdighet inom den historiska diktens fäll. I det lyriska
råder bos bonom ett begär efter bilder, som äro kanske alltför
ofta lånade från hvardagsföremål, såsom då Förf. i ett för
öfrigt ganska vackert poem, ”Nyårsdagen 1835”; kallar soten
”den gyllne perpendikel––––-
som i det höga verldsur går” o. s. v.
Begagnas bilder, så måste de vara antingen förskönande;
medförande dignitet; eller åskådliggr rande; helst båda
de-larne. Ingendera är fallet bär, åtminstone skulle Förf., hvad
det sednare momentet angår, icke hlifva särdeles applaudcrad
af astronomerne. Vi skulle ej bafva nämnt denna sak, om
den ej kunde gälla for flera, det är i allmänhet en rådande
böjelse hos Hr I. att begagna sådana ur hvardagslifvet
lånade uttryckssätt; som mer skada än gagna de poetiska
fram-ställningarne; ocb han bar till följe deraf ofta tillåtit sig
ordbildningar, som åtminstone förekomma oss mindre
välljudande, t. ex. i förut citerade stycke ”jord-tangent.”
”Stäms fin uti dess ( ver! dsal tets) symfoni
Vår jord-tangent till harmoni?”
Bilden är skef från flera sidor, dels emedan man ej stämmer
tangenter, utan tangenternas strängar, dels till ocb med
emedan tangent-instrumenter numera, sedan klavecinen är borta
ur orkestern; ej förekomma i symfonier. Denna anmärkning,
som visserligen å refis sida endast göres med halft allvar,
torde dock ej vara alldeles origtig, och det är just för vår
mera reflekterande poesi nödvändigt; att alla dess bilder äro
träffande. För öfrigl är ref. ej alldeles nöjd med Förfis
behandling af språket. Sådana genitiver som t. ex. ”trägårdens”
äro åtminstone bögst illaljudande och tillhöra ej en gång det
bildade samtalsspråket. Sådana uttryck som detta:
”Till de oskuldsfulla fromma
Obtdd från ea allgod Far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
