Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Notiser - Litteratur på Helgoland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leet ville ej det dngtiga folket. De ansträngde derför alin sina krafter
för att rycka den fris sjöbotten. Som bekant ar, Sr en sidan
fiskar-lina delad i flera afdelningar oeb tillsammans 3100 vtrfidar” eller
famnar lång, och hvarje trld har en särskild ref med krok, så att en
båt förer 3o00 krokar. Kroken försedd med loeklisk är i det hela
af stort värde och kostar m \eket penningar. Dessa ville nu folket icke
låta blifva liafvcls rof, och så öfverraskade dein stormen med alla sina
fasor. Mellertid stndo på norra kanten af klippan gamla gubbar,
qvin-IIor neb barn i ångcstfull väntan att se de sina , som kastat sitt lif i
vågskålen för Gudslånet, nalkas kusten. Redan nalkades aftonen och
det började mörkna, då det spända ögat fjerran upptäckte några
båtar, livilka närmade sig till ön. Men liafvet rasade fruktansvärd t,
bvarje våg botade att uppsluka båtarne ocb slunga dem ned i
afgrunden. Än sväfvade sluparne på vågornas toppar, än voro de i bafvets
djupa hålor och grottor undanryckta dagens anblick. Bränningen hade
redan förbredt sig öfver hela ön, ocb nästan ingenstädes var möjligt
att landa. l>e äldsta sjömännen, som befunno sig på ön, och sågo det
rysliga skådespelet, började förtvilla. Au började man räkna de
annalkande sluparne oeb lick ihop 20 oth slutligen oO. Då blef det
natt. Alla åskådarne trängde sig ned till stranden för att med hjertlig
glädje välkomna bvarje särskild båt, som arbetat sig igenom
bränningen. Omkring kl. 8 på aftonen kommo de sista, ända på en båt när,
som ty värr blef vågornas rof. Så bade då 4 gifta männer i sin bästa
ålder uppoffrat sitt lif för att sörja för de sinas uppehälle, livilka nu
sågo sig bragta till yttersta armod. Stormen hadc emellertid stigit till
orkan. Fiskarbåtarne lågo till ocb med på redden ieke mera säkra. Åtta
män sprungo då i små jollar, för alt med ett ytterligare ankare trygga
sina i fara sväfvande slupar. Men de kommo ej tillbaka. Då man
redan väntat flera timmar vågade 18 djerfva männer ånyo sitt lif för att
med den bästa roddbåten uppsöka jollarne. Men äfven denna roddbåt
kom icke åter. Förskräckelsen öfver dessa 26 menniskors förlust var
utomordentlig, oeb klagan allmän ocb högljudd. Den korpsvarta
natten tillät icke att upptäcka de närmaste föremålen. Hafvets ocb
bränningens dystra larm lemnade föga hopp om räddning. I denna
fasansfulla oro tillbragtes största delen af natten ända tills fram på
morgonen inemot kl. 8], då orkanen lade sig ocb den stora båten först visade
sig med underrättelse att jollarne följde honom efter. Obeskrillig var
den glädje, som intog alias bjertan. Ehuru stranden bvimlade af
men-niskor, för att välkomna dessa hjeltar, förbredde sig dock
underrättelsen som en löpeld öfver hela ön, på alla fönster ocb dörrar klappades
med det glada budskapet : de 26 äro räddade.”
I sådana bilder upprullar den gamle Heikens för oss
Helgoländar-nes lif. I de mångfaldigt förfärliga hafsäfventyr, som han målar för
oss, frainlägges bvarje sida bos detta kraftiga sjöfolk för läsarens
åskådning. Dödsförakt ocb menuiskokärlek, men äfven oförvägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
