Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - — ed — Om den Akademiska Nationsinrättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iler tM dens inikrifnii^,’és sjukas eéb nödställda» vård
gé-nom nationskassans tillilande, räkenskapers förande : om dobbl«
boter får curafones oeb cunsoaes, derest de i n nti nar ni
sam-stört de’ gästandes glädje eller dertlll tubbat eigen
aa-oant särskild! om skyldigheten för den enskilde att ersätta
skadan, om hm med flit sönderslog hägare och glas: om,cnra*
torernas skyldighet att indrifva böterna: om förbudet mot alt
allmängöra dessa stadgar bland dem, som icke tillhörde
landskapet ook otn straffet för den, som beträddes med slik för*
Wytelsp^öat hvilken det heter: ”futililntis nolator, et
eensa-ram Popularium subito.9’ Stadgarna sluta med bela pompen
af det t ftomerskt diplomatiska språkbruket: ”qaod ila
eensni-■ras, « coi8«s8i«tt$, eonscivinius, ob eam rem nomina manus*
ijote’ boätras > singuli adscripaintus, jureque jurande firma vim us.
Aclwi ete ”*),
* De handlingar, som finnas i andra nationer, torde bir
oeb det gå några ir längre tillbaka ; men förmodligen lemna
d<3’ ej fölls tänd i gare upplysningar.
äin egentliga betydelse fick nations-inrältmngen först då,
nar de särskilda nationerna, hvil ka i begynnelsen voro nästan
desamma och lika mänga som nu, erhöllo sina Inspectores,
hvarom Consislorii Protokoll af den 14 Januari 1663 lyder
sålunda:
8. Begiärle Hector, att Decani willia sigh assistera
till att Öfversc ocli ‘förnimma sludiosortim vifam et inores,
och flijtigt Loos sigli belänkia, huru man kan medh them
tillrätta komma, att dhet wore cn Catena Erudilionis och morum
♦) Till dessa stadgar gjordes tillägg ICS9, till betryggande af
nations-kaSslut, deror kuratorerna dcréfter ej fingo taga Un utan Censorernas
begifvande och lemnad silfverpant af öfverstigande värde, hvilken fick
ffersälja*, i’händelse ej liqvid skedde förfallotiden. — Dessa stadgar
omskrefvoft fär 1698, med några tillägg och förändringar» Det talas nu
något bestämdare om rättigheten att ”exeludera” ur landskapet. Stilen
har redan förlorat något af sin enkelhet. Spår visa sig af den fåfänga,
fivarmed nationerha sedermera hvar för sig sökte höja sin rang öfver
aftdrus. Nationen yttrar sig öfver sig sjelf med synnerligt välbehag ock
prunkande leford.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
