Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [44] Saal, Döden eller den sista stunden, Öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ØFYERSICT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
TBEOIOGI.
[44] Döden eller den sista stunden, Tröstegrunder
för alla dem, som känna sig vara nära sin
upplösning, och för dem som gråta vid sina älskades
graf-var. Af C. Th. B. Saal, Pastor i Ober-Weimar.
Öfver-sättning. Götheborg, Ekbohrn 1844. 192 sidd. 8:o. (Priset:
32 sk. B:ko).
Författarens afsigt Sr att framställa grunder för
odödlighetens hopp och göra tanken på skiljsmessan frän detta lifvet
kär och ljuf. Närmaste anledningen till denna, af 7
afdelnin-gar bestående, afhandling ligger i den erfarenhet Förf. gjort
af ”tidsandan, såsom rigtande menniskans krafter och
straf-vanden företrädesvis på befordrandet af jordiska
angelagenheter, äfvensom i den företeelsen, att icke allenast
philosopher, utan till och med christna theologer nndergräfva den
trösterika, christliga tron på menniskosjälens odödlighet.” De
argumeuter, som vanligen helt kort nämnas och definieras,
utvecklas här med klarhet, lättfattlighet och utförlighet, t. ex.
argumentum metaphysicum, teleologicum, morale etc.
Härigenom får boken ett visst, obestridligt värde för så väl mera
som mindre bildade. Sanningarne äro gamla, men drägten ny.
Förf. uppletar så många skäl och grunder han kan finna för
hvad han vill bevisa, och med liflighet rör han sig inom flera
vetandets områdeu, för alt samla materialier. Men med allt
detta förefaller han dock snarare tomhändt än rik, och det
tvifvelsutan derföre, att han ställt Skrift och erfarenhet
ungefar på samma linea och sökt styrkan mera i det mångfaldiga
fin i det ena. Ett ôy&cd/uoç ènlovç, som i allt ser ljus och vet
att utan långa omvägar hemta det upp fifven från sjelfva
graf-ven, tyckes han ej besitta, åtminstone icke till den grad, att
det kan sägas karakterisera honom. Det fir egentligen med
förnuftets lampa han söker lysa sig hela vägen fram,
dödens dunkla väg, och då han icke rätt vill underordna det
Uppenbarelsens högre högre ljus, än mindre antager den sat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
