Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, som följde allt med en lätthet, som hade Ijir varit tr&gp
om blott ett litet ärende.’’
Derpå tillsades adeln att aflägsna sig, och det var med
ytters ta möda, som Grefve Fersen erhöll tillstånd alt yttra sig.
Han ville icke erkanna sanningen af de gjorda beskyllningarna,
och kunde derföre icke af Landtmarskalken begära någon
ursäkt; han hoppades för ståndet och sig, att Konungenp mild*
het och rättvisa ej skolie dömma dem ohörda. Några flerp
yttrade sig i samma mening, men när ett allmänt sorl begynde
sprida sig ibland adeln, slog Konungen 6piran i bordet och
befallde dem for andra gången att förfoga sig bort. Efter ett
ögonblicks tvekan, hvorunder de närstående väl
förnummo’rester ibland adeln, som vägrade lyda, reste sig Grefve Fersep
ocb gaf tecken till uppbrott. De begynde småningom maka
sig och långsamt skrida emot dörren, tills salen slutligen blpf
tom på adel. Ofrälsestånden, ”hvilka varit vittnen till den
största onåd Ridderskapet och Adeln en corps förmodligen
någonsin erfarit", stadnade q var.
Till nu anförda berättelse bör läggas, att Konungen efter
sitt strafftal uppkallade Riksdrotsen till thronen och lemnadp
honom Land t marskalk ens anklagelseskrift, med befallning att
inför Svea Hofrätt låta lagföra riddarhusets Sekreterare oeh
Fiskal, men att denna befallning sedermera blef återkallad
eller ansågs aldrig gifven, sedan Drotsen efter skriftens
genomläsande ingen anledning funnit till åtal och gjort hemställan
om ändring af den undfångna befallningen.
Konnngen, ensam med de ofrälse stånden, lofordqde på
det mest smickrande sätt deras nit för det allmänna bästa och
sjkyndsamhet att föllgora hans befallningar. Han (agnade sig
af t vara den förste Konung, som knnde förse dem med
allmänna privilegier, och äskade, aft t venue af byar t stånd skulle
vises, för att jemte Talmännen med honom om dylika
öfvef-lögga. Sedan eu borgare betygat sitt stånds erkänsla för
Ronungens nåd, tog Riskop Wallquist till orda. ”Som
Kq-oungeo”, säger hau 1 $io dagbok, ”i sina tal den dagen pä
fltara ställen utlärt sjg öfver sin föresats att bibehålla folkets
grihet, ansåg jag den föresatsen vara lämpligaste ämnet för mig,
för ett såmcdslst nästan taga fasta på hans löften ” Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
