Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och statsvetenskap - [60] 1. Molbech, Om Corfitz Ulfeldt som Landsforræder; 2. Molbech, Bidrag til Dronning Christinas, Carl Gustafs, det Svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie i Aarene 1651—55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kßm Tica viltra edi historiska alster, ùch 1er den sål«
vilja, k varmed resande svenska litteratörer i bfuifc gäst&riahua
städse emattaga».
I början af «len förstnämde akriflen, yttrar förfaUacänfid»
jaade aamärkniag om «tillförlitligheten af den stera mängden#
historiska opinioner. ”Mængden kjender ikke de historiske
Kil-der» den hnev i Almindelighed af kistoriske Skrifter kun de
nyede« og bland dem endog sjeldnere de grundige og
alvorlige; man altid og gjerne saadanne, hvori Forfatteren med
driftig Mine taler ett Sprog, der udgives for den oforfærdede
Sandheds» som vil forsvare og retfærdiggjore et politisk Offer,
pa Matyr for slig en Sag, som det gaaér an at dreje ben til
ep Side, hvor Magthaverne faae Uret. (Man vced
overhove-det, at den straffende Retfærdighed sjelden finder
Sympathie hos Mængden.) Det er dog langt fra, at vi vilde lægga
t*oblicum til Last, hvad der mest maa tilregnes
Historieskriverne. Ere disse blinde, eller eensidige og partiske nok, iil
pi ville benytte Declamationens Magt til at vække
Nyhedsly-Stan og surre Fordommen, eller til at lede Dommekraften paa
Afveje, hvor den historiske Kjendsgjerning og den historiske
Reiferdighcd fordnakies: da have vi ingen Ret til at klage
pver Mængden af Læsere, hvis sag det ej kan være at opsuge
Og drfifte de adspredte tidt endog utilgængelige Kilder; og
hvilke man i det højeste kunde bebrejde, at de sjekien, selv
i Tilfælde som det, ber omband las, ville gjöre sig den
Umage at sammenligne forskjellige Beretninger og Flere#
kiaåori-ske Domme/9
Herr Molhecbs anmärkning är sann. Mängdens deltagan*
dia för den straffade visar sig esomoftast i franistäHningssäUeå
af såväl förra tiders, som den närvarandes historia (se
polis-pnderrättelserna i våra mest lästa blad!); orsaken ligger för*
liämligast, boppas vi, i den rena källan af menskligt
deltagande för den lidande; men torde till icke obetydlig del,
kunna härledas äfven derifrån, att det stora läsande flertalet af
inom samhället obetydligare individuer iustinktbkt känna sig
ilå på samma underordnade plan, som den bestraffade; ock
lika iustinkilikt känna med honom ovilja mot förmannen, den
bestraffande öfverlägsenheten, och derföre sä gerna af en slags
esprit de corps taga den förres parti mot den sednare. Men
onekligen kommer denna omdöme Is partiskhet äfveu från ett
surnat förhållande; nemligen från okunnigheten. 1 striden mel*
lan den högre och lägre händer det nemligen någon gång, att
den lägre är förnämligast den oroliga, felande, fiendtlige,
angripande parten. 1 följe af sin ställning maste den högre,
tvajrc &ig med verkligt eller låtsadt ädelmod, i det längsta far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
