Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789 (Slut fr. föreg. h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga exempel. Rådett npplåsningsdam blef icke i
Säkerhetsakten öppet uttalad. Den skiljer endast Rådet ifrån Justitie-
revisions-ärendena, genom deras Öfverlåtande åt en al både
frälse- och ofrälsemän sammansatt Högsta Domstol, och l&ter
i anseende der till antalet af Riksens Råd hädanefter ankomma
på Konungens godtfinnande. Han fann snart för godt att
bestämma detta antal = 0. Så försvann en i flera hänseenden
vördnadsvärd,) med svensk Lonungamagt jemnårig institution,
och allmänheten fästade dervid mindre uppmärksamhet, än
man kunnat föreställa sig. Rådets fall var forberedt.
Konungen hade enligt Regeringsformen, utom i högst få händelser,
ingen förbindelse att rådfråga detsamma oftare, än han för
godt fann, och deraf hade han begagnat sig på ett sätt, som
gjort Rådet snart sagdt bortglömdt. Institutionen var för
öf-rigt alltför högadlig att ega några sympathier ibland den stora
mängden af folket, hvilket fastmera fröjdade sig att se den
sista formuren för adclsaristokratien nedbruten. Adelns ännu
i Säkerhetsakten erkända uteslutande rätt till Riksens höga och
förnämsta embeten hade mindre att betyda, sedan ofrälse män,
om ock under de blygsamma titlarne af medlemmar i högsta
domstolen eller medlemmar i allmänna ärendenas beredning,
crhöllo inträde i statens högsla dömande och förvaltande verk.
Att med adelsaristokraticns stöd äfven den sista dammen emot
Konungslig enrådighet instörtade, var en olycka, hvilken man
under dåvarande förhållanden icke ville eller kunde behjerta,
och hvilken det i sjelfva verket var för sent att förekomma.
Hadc den adliga aristokratien icke alltför länge försmått att
underhandla med folket, hadc Rådets leder i tid blifvit
öppnade för ofrälse medlemmar, så hade troligtvis Gustafs
båda stalshvälfningar varit omöjliga och den för
fäderneslandet olyckliga öfvcrgångsperiodeu 1780—1809 uteblifvit.
Den grundsats om åtminstone doiuare-embetenas
fördelning mellan frälset och ofrälset, hvilken gjorde sig gällande
vid högsla domstolens sammansättning, tyckes ifrån början
varit ärnad att vidare genomföras. Säkerhetsaktens fjerde
moment har uti Konungens första koncept följande lydelse:
”Domare i alla instanser böra vara både frälse och ofrälse, på
det, sedan åldern gjort skillnad emellan stånden, ej det ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
