Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789 (Slut fr. föreg. h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4M BerUUUt øm BiktJagm i7$9-
monopojier gcb privilégia exclusiva pi redao iprättad handel
dier gångbara bandaslöjder och näringar icke nå itlardu,
varå hvad mest intresserar borgareståndet. Det synes oek
der-i§ti ha mycket skäl, då tryggheten inom hos är en dyrhpr
rätt, hvilken lagen hvar medborgare tillägger, alla fiekaHska
aktioner från lång tid tillbaka blifvit skäligen förhatliga, oeb
4et tvång ett monopolium innebär visserligen hindrar både
handel ocb näringar samt med detsamma både borgerskapets
och allmänhetens välmåga. Det synes dcrföre fortjene en vis
Konungs höga uppmärksamhet, om ej i dessa delar
borgareståndet kunde försäkras, att Kongl. Maj:t med inskränkande
af allmänna borgerliga fribeter och tvingande författningar
ieke är sinnad att sätta en gräns för den nytta, hvilken
borgareståndet under frihet i handel och näringar är skyldigt att
bereda sig och riket. Men ur samma princip bör
borgareståndet icke begära tvång af skrån, läroår i handel, förhud af så
kallad landthandel m. m., hvilket alltsammans efter min tanke
icke annat är, än att inskränka de borgerlige förmonerna till
några få personer i hvar stad, och med detsamma taga både
flit i arbete ocb förhoppning om utkomst från menigheten,
hvars årliga näring gör statens styrka. Ekonomisterne hafva,
så långt jag förstår, full rätt i sin tanke att, så långt
möjligt är, lemna handel ocb näring utan allt tvång af
författningar. Men i stater reglerade på den gamla foten skalle en
hastig förändring förmodligen bereda stora olägenheter, ock
Sveriges närvarande belägenhet ocb folkmängd synes hloU
tilllåta en beredning till bättre skick i ett tillkommando
tide-kvarf.” . . . Han slutar dermed, ”att intet stånd i riket och
ingen del af administrationen behöfver mera rättelse än den,
aom angår städerna, handeln och näringarna. Förh&ttriages
dr svår att gifva och sa mycket mindre uppmuntrande, som
någon synbar fördel icke snart kan väntas. Dock synts mig
angeläget, att ej med nya författningar styrka gammalt or&dL
Det vore att hindra en framdeles uppgörande plan tül rätteb
st.” För äfrigt vänder sig Wallqui&t särskild! emot en §. i
förslaget, hvarest borgerskapet begär, att ingen égaré af
stada-jord eller gård, af hvad stånd han vara måtte, link« valt
befriad från åtföljande onera. De råkade kär i kolliiiiaa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
