Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789 (Slut fr. föreg. h.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erhållande, och kuike, Mill kriget olyckligt*!» lemme mH
fortfara, Ib Tiltre konde ielëftli anlita». LagnaO Speidet
creutz äökte tttglfrei försvara utskott ris åtgärder. Hans tal
besvarades med utropen: d<et duger ej, en ovanlig bimrieke
för hønom, hvilken dittills varit ansedd såsom Oppositionen*
pelare och stöd. 1 sådant »kiek befann sig sake«, nie
debatten afstadnade och proposition begärdes, mes den fick
o-förmodadt ett nytt o t spende. La mil mors kal kf n, hvilken
foresatt utgången af en votering) bade hemligen afsändt Ugglan,
för att begira konungens befallning sig Ulf efterrättelse. I
rittan tid ankom en kunglig billéf,$om förklarade’utskottet*
arbete vara en kedja, hvilken utan rikets vida ej’kunde
skiljas; hvarföre, i händelse adeln skulle vilja en del deraf
bi-falla oeh en del afslå, Konungen ansåge fik*’-sin pligt att
tillkinnagifva, åttingen annan proposition måtte göras, ait1’på
btfatl eller afslag af betänkandet i sin hethet. I ett
postscriptum tillades, att de öfKga stånden uppfyllt sina fôrbioddsèr
emot Konung oeh rike, och att det första ståndet’ieke lirer
underlåta att friisa ett fädernetland, hviket* deras förfäder
med tif oek egendom försvarat, oeh hvilket med ett afslag
kunde gå förloradt.
Landémarsk alken förklarade sig bonden af Konungens
befallning. Oppositionen, rådvill oeh bestört, begärde saken pfi
bordet, tills man bnnne utröna, om bevillning vore möjlig eller iche,
eller ont Konungen sjelf kände några för ’dem obekanta tillgångar.
Sakens ställning vore alldeles förändrad, sedan kongliga
befallningar blandat sig i deras öfVcrläggningar. När
Landtmarskai-k*n icke understod sig att tillåta uppskof, upphörde den
tystnad, som åtföljt den första bestörtningen. ”En osägKg’ betta
betog hela ridderskapet oeh ädeln.” Rådplägningen öfvergick
tHl ordveilmg, tidt oeh ofta afbruten af ett ”gräseligt aorl*%
medan gisningen i sinnena Stundeligen tilltog. Hernnder
råkade någon näronn, att sjelfva Säkerhetsakten medgaf
Ständern« rätt att jemka bevilhiiageå, men afbröts af förbittrade
«trop, att detta ord aldrig borde nämnas inom rrd dårhusets
murar. Somlige uppmanade La mit mars k alken att genast upp^
vakta Konungen, för att begära anstånd, andra ville heldvm
Infalla /allt, än anställa dylika förfrågningar, om kvad på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
