Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [80] Nybom, Samlade Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
felsrifna för akademiska högtidligheter. De öfWga poemerna i
dcnoa del firo samman fal tade under robriken Smärre blandade
dikter. Här skall läsaren med glädje Återfinna Sång på
Julafton, Bönen, Aftonsång, Linnæa Borealis, Visa för
fattiga harn, m. fl. Den, som en gång hört dessa rena
och klangfulla toner, har säkert icke förgäl it dem.
Andra delen börjar med Sista Natten i Alhambra, Den
tleri innehållna Aminas Sång har af Svenska Akademien
erhållit en fortjent utmärkelse. Derpå följer Fr un timmer
s-Gal-leri, en förut utgifven samling, hvaraf dedikationen ”Till
qvin-norna i norden” står främst, så Iill plats som värde. De
öf-rigo tre afdelningarna benämnas, Erotiska Dikter,
Tillfällighets-Dikter och Graf-Minnen.
Mången, som öppnar dessa band, torde ej kunna undgå
att fråga sig, huruvida den unge Sångaren verkligen hållit,
hvad han vid sitt första offentliga uppträdande lofvat, och
huru han vårdat i sitt bröst sångens heliga gäfva. Mången
läsare skall ibland det myckna herrliga, rena, melodiska, till
tanke och uttryck kyska och doflrika, finna åtskilligt till
formen’bländande och klangfullt, men inuti tomt och fattigt.
Det är ibland liksom sångarn öfverlefval, eller åtminstone
uttömt sig; formen står qvar, rik och yppig, mon anden ar
ej som förr Denna fara blir isynnerhet stor, när man rör
sig inom ett så begränsadt lyriskt gebiet, som Hr Nybom.
Den blotta känslans vår blommar skönt och praktfullt/ men
mognar sällan till en saftig skörd. Den som vill vara en
verklig skald måste vara man och ösa sin ingifvelse ej blott ur
ett enskildt hjertas fröjder och lidanden ; mensklighetens hjerta
måste slå i hans, om hans toner skola röra menskligheten.
-Som en man maste han öppna sin blick för det stora i tiden,
både den förflutna, samtiden och den kommande, tillegna sig
allt hvad stora och ädla andar tänkt och verkat före honom,
och ej såsom en spindel insnärja sig i sitt eget lilla väsendes
lyrik. Då först fär hans sång ett innehåll. Då må han gerna
låta alla sin harpas strängar klinga ut i full harmoni, i stället
för granna, men förflugna arpeggios9; då först skall han ej
röra för ögonblicket, men hänföra för lifvet. Ocb till detta
mål bör han sträfva; ty sången är ingen af skickelsen
nyckfullt bortkastad grannlåtssak: siargåfvan är helig, och skalden
har en dyr räkenskap att aflägga för sitt himmelska lån.
I en mening kan och bör utgifvandet af dessa dikter vara,
såsom Förf. antydt, ett afsked till allmänheten och den konst
han dyrkar. De aro ett afslutadt helt, en fulländad
kulturepok i Författarens lif. Men vid gränsen deraf bör och får
han icke blifva stående. Framåt leder äfven hans hana, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
