Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Böttiger, C. W. Italia, Poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den höga sköldmön hvilar godt,
Hon andas ut från mödors tvång:
Hon är ej död, hon sofver blott,
Och väcks väl än en gång.
Ett rosenläger, ej en graf,
Är henne ljufva blomster-ön;
Och slumrerskan i tvenne haf
Sig speglar, dubbelt skön.
Af ålder bär hon inga spår,
Ej årens last är henne tung:
Hon lefvat har sextusen år
Och är dock lika ung.
Hur mången runa Tiden skar,
| Den har ej hennes panna frätt;
Till smink hon morgonrodnan -—
Och soln till bröstbukett.
Rring henne ler en lagerskog
Med vinlöfskransar rikt bebhängd,
Och marken, rörd af ingen plog,
Ger skördar der i mängd.
Granaten, mandeln blommar der,
Och oljoträdet drar sin must,
Och drufvan :kokar sina bär
På evig solskens-kust. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
