Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Bovallius, R. M. Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under Envåldstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Bidrag till yttranderättens historia
lingsförslag "belysta på den ömtåligaste och farligaste sidan, :
hvilken mängden ej tänkte på, och de andre omsorgsfullt sökte
dölja. Man .ropade att Hamilton beskyllt Adeln att vilja ”ex-
cludera Konungen från Hronan”, och Grefve Gustaf Lewen-
haupt 5), den SEE agitatorn vid denna riksdag, yttrade
med hetta, att ”en Sadat förrädelig discours borde icke stå
uti protokollet.” Någre skreko öfverljudt icke vetande hvad
de sade, somlige ropade (enligt Hamiltons utsago): häf ut ho-
nom, ”men det tordes ingen våga sig till att exsequera det.”
Förgäfves bad Hamilton att protokollet måtte uppläsas, då
han sjelf ville stryka ut, om något anstötligt funnes; oväsen-
det fortfor och Landtmarskalken +) ref slutligen sönder pro-
tokollet och kastade lapparne kring salen. Med skäl ansåg
Hamilton detta för en skymf, som icke borde lemnas obeifrad,
och vände sig således till Prinsessan och Rådet med klagomål
och begäran om upprättelse. ”Hade han talt illa, så ville han
plikta, har han talt rätt, så ber han om justice.” "Rådet var
föga angeläget att upptaga denna kinkiga sak och ansåg ingen
egentlig räfst böra komma i fråga; dock förhördes Riddarhus-
Sekreteraren VWulfwenstjerna öfver hvad som händt, äfvensom
Landtmarskalken erhöll föreställningar för sitt ofog att sön-
derrifva. protokollet. - Härmed var likväl icke Hamiltow till-
fredsställd, utan begärde för sin egen del ett intyg att hans
uppförande varit oskyldigt: Efter långt betänkande och mån-
ga uppskof beslöt Rådet ändtligen att meddela honom ett at-
testatum ”att han intet annat än beskedligen och väl discou-
rerat” EX). :
Företeelser af sådan beskaffenhet, som de nu fvärastättass
innebära öfvertygande bevis att Sveriges folk under Carl den
Elftes och Tolftes dagar befann sig i politisk bildning på en
punkt ännu temligen aflägsen från målet. Denna tid har lik-
+x) Då Öfverste; hade 1710 af Rådet blifvit förordnad till Gene-
ral-Måjor, men erhöll icke Konungens bekräftelse derpå, Fick 1719
General-Majors och s. å. General-Löjtnant karakter. + 17925.
2) Landshöfdingen Friherre Johan Creutz, Han blef 1719 Gref-
ve, RiksRåd och President i Åbo Hofrätt, + 17925.
€xs) RiksArch, Rådsprot. d. £, 10, 11, 15 o. 22 Mars sämt 2
April 1744.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
