Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Westerlund, L. Om Thiers såsom häfdatecknare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
och en inom sitt fält. Under det den ena ingraverade på sina
minsta blad dragen af en hög allvarlig och något puritansk
tankestämning, kastade den andra öfver de ämnen han hade:
att behandla sin kraftiga, djerfva och säkra ande. Redan från
sin första debut var Thiers fullt vuxen, eller för att tala san-
ningen, öfverlägsen Constitutionel’s vanliga redaktion (Étienne
undantagen) och lemnade långt bakom sig de senfärdiga nybe-
gynnarne Bodin, Léon ”Thiessé och andra dylika. Det konst-
lösa och föga komplicerade i Constitutionel’s så väl politiska
som litterära theorier misshagade ej honom: Thiers, deri så
olika tidehvarfvets största eelebriteter, föraktade och vanvör-
dade ej det alldagliga och. vanliga, utan sökte att höja det
genom liflighet och en träffande tillämpning i sina uppsatser.
Vi kunde såsom exempel härpå citera flera af de artiklar,
hvarmed han började sin politiska bana, men ingen synes
mera karakteristisk för denna genre än den, som han skref
öfver Montlosiers. brochyr: ”De la Monarchie Francaise au
1 Mars 1822.” Ett ungt sinnes förtrytelse öfver att se en så-
dan osammanhängande massa — han kallar boken en ”eauchemar
de 390 pages” — en ynglings smärta att finna en gubbe så
vilseförd, en parvenys harm öfver en förhärdad patriciers för-
olämpningar, den blifvande historieskrifvarens nit att upprätt-
hålla ärofulla namn, ynglingens vördnad för motståndarens
gråa hår, som långt ifrån att förslöa polemikens skärpa,
tvärtom ökar den och ger den större eftertryck: — alla dessa
känslor uttala sig hofsamt men bestämdt i den förträffliga ar-
tikel, som den unge publicisten, genom en anticipation af
form, förvandlade i en direkt till motståndaren vänd harang:
”Nej, utropar han, vi hade ej före 1789 allt det vi ega
efter denna tid; ty det skulle hafva varit vansinnigt att göra
en resning utan motiv, och en hel nation blir dock icke ga-
len i ett ögonblick.”
”För dessa medgifter, som ni kallar välgerningar, men
som jag kallar restitutioner, hafva vi Revolutionen ensam att
tacka; detta enda ord återkallar: dem alla, och det motsatta
ordet återkallar saknaden af dem. Kom ihog, att de första
stånden, hertigar, prelater, presidenter, hade vägrat grund-
skatten, de yrkade på generalständer endast för att Kota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
