Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXIV) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [32] Tham, Bidrag till Svenska Riksdagarnes och Regeringsformernas historia från midten af 17:de årh. H. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
kunde studsa med det manér, att konungen icke måtte des
deras precipitance afmärka. Begynde så sjelfva styrka till
upphäfvande af processen.” .... Berättelsen är hemtad ur en
”Upsats af det sammanhang, skäl och motiver, som vid den
för hofrätten instämde Testamentssaken A. 1682 blef projec-
terad och författad att brukas emot Herr Lovisin, ifall actio-
nen hade gått för sig”, hvilken finnes i Nordinska manuskript-
samlingen fol. JE 96. Rättegången afbröts,; emedan det rå-
dande partiet fann bolvaänligire abb ohbörde dömma och bränn-
märka de förmente brottslige. Ständerne afgåfvo i följe af
kunglig: föreställning en förklaring (d:9 Dee. 1682), att de,
hvilka i 1660 års: protokoller med svåra expressioner och
ealumnier hade angripit konungens fader, såsom skulle han i
sitt testamente hafva handlat emot ed: lag och konungaför-
säkran, icke hade talat såsom ärlige och redlige patrioter,
utan borde anses såsom förgätne af Guds ord, deras ed och
deras skyldiga vördnad emot en stor konung samt, dem sjelf-
vom till evig vanheder och androm till varnagel, för otrogne
vara deklarerade.
Ref. afslutar sin uppsats med ett par obetydliga an-
märkningar vid den anmälda afbandlingen.
I sin. framställning af rådets conferens med Tandtmarskal-
ken (p. 78) torde Förf. batva bort anföra de oförsigtiga yt-
tranden, hvilka vid tillfället undföllo några rådsherrar, att :
man nemligen hört, det månge samma dag på riddarbuset för-
gäfves Skulle begärt alt se rådets skrifvelse och deröfver vo-
tera, och att det ”vore godt, de” finge veta, hvem så hårdt
opponerar sig”; emedan just dessa föranledde adelns bittra
klagomål öfver: ingvisition. Adeln begärde å sin sida att få
veta, hvem som förebragt en dylik herättelse och protesterade
emot all inqvisition angående dem, som på riddarhuset vote-
rade eller ej.
Vid berättelsen om adelns votering öfver riksembetsmän-
nen (p. 97) är ref. i tillfälle att tillägga en anekdot, hvilken
visar adelas ytterliga förbittring niot Herman Fleming. Vid
voteringen (som skedde med sedlar) funnos ”näppeligen ibland
så många hundrade tio, som gålvo ett simpelt ja eller nej
ifrån sig, utan de öfrige alle: Nej, Nej, Gud bevare oss,
Bort med honom, Korsfäst, Crucifige, Ifrån ondo oss bevare,
med många andra förtretliga expressioner, som man bär med
flit förbigår.” Anekdoten är så mycket trovärdigare, som den
blifvit lemonad af Claes Rålamb (i ofvan anförde uppsats). Hu-
ruvida åter Rålamb har rätt i den uppgiften, att denna bit-
terbel förorsakades deraf, att ”Fleming för sin sjukliga lägen-
+
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
