Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [47] Konung Carl XI och hans gunstlingar, af Förf. till Förenta Staterna och Canada, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
men såsom vi tro med sanning. Han förekommer straxt i bör-
jan, då Förf. beskrifver en öfverläggning i Rådet om Konun-
gens uppfostran, hvilken, såsom bekant är, var Gripenhjelm
anförtrodd såsom lärare. Här tecknas i några drag de olika
partierna inom Rådet och dess märkligaste personer, Per Brahe,
gammal, rik, barnlös, ärlig, sträng aristokrat, kanske något
kortsynt; Magnus Gabriel de la Gardie, stolt, lysande, slös-
aktig, fin hofman, något sämre statsman; Stenbock, bård,
sträf, högmodig, ofördragsam: å andra sidan nämnas Björn-
klou, Rålamb, Kurck och införas talande i öfverläggningen.
Om de båda sistnämnde har Förf. föga att berätta, utom att
de voro de förstnämndes motståndare.
Om Björnklou yttrar Förf. att han ”leddes helt och hållet
af enskild hämd för den mindre aktning, hvarmed De la Gar-
die bemött honom, såsom varande af lägre härkomst eller
mjölnareson”: detta omdöme torde få anses förhastadt, intill
dess bevis för dess sanning blifvit anförda. Björnklous politik
innebar så mycket sundt förstånd, att man för densamma icke
behöfver uppsöka andra motiver än en förståndig mans öfver-
tygelse. Björnklou kan med skäl anses för större statsman än
De la Gardie; att han var den sednares ovän är sannt, och
att denna ovänskap bidrog att stärka honom i den åsigt han
hyste om fäderneslandets" ställning är troligt, men icke följer
deraf att Björnklou ej kunnat omfatta samma grundsatser, äf-
ven om De la Gardie aldrig funnits. Han bade varit dennes
upgdomslärare, och gamla minnen ifrån denna tid synas hafva
bidragit att åtskilja snarare än att förena den lysande ädlingen
och konungasysterns gemål med mjölnaresonen. Men De la
Gardies politiska åsigter erbjödo så många svaga sidor, att
äfven den oegennyltigaste fosterlandsvän kunnat blifva hans
motståndare. Det var enskildt agg, men det var tillika verk-
liga grundsatser, som skiljde dem åt. Man kan icke neka att
Björnklous, Rålambs, Kurcks, Bjelkes och Gyllenstjernas po-
litik var mera fosterländsk än De la Gardies; det är blott be-
klagansvärdt- att den tidens rådsherrar, utan att undantaga de
nyssnämnde, voro alltför tillgängliga för partisinnets frestelser.
Hvad beträffar De la Gardie sjelf, har Förf. lagt några
ord i hans mun, som utvisa att Förf. anser förmyndare-rege-
ringen hafva följt en djupt anlagd plan att vanvårda Ronun-
gens uppfostran. Månne icke detta är för strängt? Vanvår-
dad var visserligen H. Carl XI:s ungdom, men mera genom för-
summelse än genom elak afsigt. Förmyndarnes största fel låg
snarare i en brist på pian och system, än i uppsåtlig falskhet.
Det var enighet och sammanhållning, som saknades i denna
regering; den var mera svag än brottslig, om man undantager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
