Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXVI) - Notis: Om Puke-namnet i vår historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTIS.
Om Puke-nammnet i vår historian.
I biographien inträda lättligen irringar, då genealogi och heraldik
i ett lands litteratur ega dem förut. Puke-namnet möter ofta i vår hi-
storia under mer än ett balft tusen år, och då det ej är ibland dem,
som någon utan genealogiska skäl lär välja, uppstår behofvet att härom
få den insigt, som studier kunna framkalla; |
Puke betyder, enligt Ihre, diabolus. Ser han at puki komr” i
Ol. Trygvassons Saga öfversattes: ser han djefvulen komma. I Skot-
skan heter den onde Powke, Hellepowke. Vi ha ordet qvar i skråpuk
och, enligt Ihre, i Pocker. Huru ha menniskor i echristna tidehvarf
kunnat välja ett slikt namn och deras ätter sedan behålla det, under
det tillnamn voro sällsynta? |
Vi torde få närmare ransaka ordets betydelse. Först anmärka vi
att s tillkom och afföll ofta vid ord i äldre tider. Ihre sammanhåller
svälla, välla, svalla, valla, Angl. weallan; svag, vek, Eng. wcak;
svepa, vefva, svepe, Angl. whipp, Isl. vofa; svett, våt, Angl. veta;
svika, vika, svindel, vinda, svinga, vinge 0. s. V. Deraf torde få an-
ses följa, att puke och spuke, spöke, i Tyskan spok, spuk, Belg. spook
äro samma ord. Den antagna dubbelgestalten, som folket tror hem-
komma före personen, hette i" Holland voosspok. Denna synvilla hette
på latin species och det är tydligt, att af detta species vårt spöke och
puke uppkom i de olärdas uttal af det ord, som utgått från de lärda.
Betydelsen är således just ej djefvul, utan hvarje af fördomen antagen
eller skådad gestalt, som ej ansågs tillhöra naturalhistoriens utan reli-
gionsföreställningarnas gebiet. ;
Då våra fäder antagit tron på de christnas himlalära, så flyttade de
sina fordna gudar bland daimonerne och species. Så tror ju mången
bland de döpte på Otaheiti i våra dagar, att de gamle gudarne, han
som hedning tillbad, ej förintats, utan löpa omkring som gastar.
Vi erinra om Trolle-namnet. Det hör ock till de namn, som
christna väl ej för skönhetens skull valde. Men en christen Biddare,
som träffat på färden till en christen Julotta hedningar, bvilka ännu
firade en af de ”tre nätterne” vid vintersolståndet, bade dristligen hug-
git hufvudet af den afgudabild med hornet i hand, inför hvilken den
hedra julfesten firades, och bemägtigat sig hornet, likt det, som i Ab-
salons dagar sågs i en dylik afgudabilds hand i ett tempel på Rigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
