Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XXVII) - Anjou, L. A. Om våra dagars rörelser inom kyrkan, särdeles den katholska, i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
tbers och hans anhängares sak var en protest, icke emot den
ehristna kyrkan, hvars medlemmar de voro, utan var just
sjelfva kyrkans. protest emot de missbruk, som der insmugit
sig. Erfarenhet och studier förde dem; vid forskningen efter
den yttre närvarande kyrkoförfattningens och häfdvunna lärans
rättsgrunder; tillbaka till christna kyrkans första historiska
begynnelse, och till dennas alltid friska källflöde; till den he-
Jiga skrift och den äldsta kyrkan. Den förbättring de-åstun-
dade och ville åstadkomma var likväl icke ett språng, en be-
gynnelse till uppbrytande af en ny utvechlingsbana, i den
mening, att allting skulle varda nytt, utan ett afhjelpande af
det missljud, som uppkommit emellan det sanna christliga Iif-
vet, som aldrig kan förgås, och de utvertes stadgar och bud,
som hindrade Hifvets fulla uppenbarelse i hvad som kallade sig
den enda sanna och saliggörande kyrkan. -Missbeuken voro
ej så stadfästade, att de kunde anses vara kyrkans bekännelse.
Det fanns också knappast något enda, som ieke af kyrkolä-
rare blifvit ogilladt, fastän den våldsmakt, som bhölt kyrkan
i träldom, var mindre sträng, så länge ej ogillandet hotade
att blifva folktro. För att hindra detta hade den, efter den
tid då den småningom stadgat sig, redan i tre århundraden
före reformationens tidehvarf predikat korståg emot kättare.
Sedan reformationen hade det lyckats att rädda magtens
spillror och gifva missbruken skenbart faglig bekräftelse. Inne-
varande år, så fullt af oro inom kyrkan, är det trehundrade
sedan början af det möte i Trident, som genom sina läror
och stadgar är grundvalen för en Romersk-katbolsk par-
tikulär-kyrka, inom hvilken, då nu våldets tid var förbi,
desuitisk list snart återlifvade ett sken af den fordna bärlig-
heten, och gaf i kyrkans yttre förbkållanden en i sjelfva ver-
ket större betydelse” åt villfarelsen, än sjelfva mötesbeslutet
menat.
Reformationens föregångare och verkställare stodo på den
allmänna: ehristna kyrkans grund och botten, anmärkte hvad
de inom denna kyrka funno bristfälligt och klandervärdt, upp-
ställde en trosbekännelse i öfverensstämmelse med kyrkans,
och gåfvo sig en författaing sådan omständigheterna på sär-
skilda orter efter motståndets eller befrämjandets art tilläto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
