Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - M. P. Embetsverkens ställning till Talangerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA
af aristokratiskt blod; i vild ifver gick så långt , alt den, till
följd af en oundviklig moralisk lag, måste störta i despotis-
mens armar, i detta demokratiska Frankrike herrskar för när-
varande en verklig aristokrati — talangernas. "Den herrskar
så fullkomligt, att jemnlikheten, demokratiens lifsprincip för
densamma måst gifva vika. Talangerna äro i Frankrike allt —
medelmåttan intet. Man går nästan för långt i talangens för-
gudning. Det vill emedlertid synas som Frankrike icke skulle
befinna sig så särdeles illa af en sådan talangernas ställning
till nationen, ty i allt går Frankrike och Fransmännen framåt,
— framåt som mensklighetens autesignaner. Till beklädande
af de högre posterna inom Franska staten utses gemenligen
berömda publicister, genialiska författare eller utmärkta ban-
kirer, och det af den orsak, att man i detta land såsom: vil-
kor för ernående af rikets bögsta äreställen fordrar ådagaläg-
gandet af lysande och sjelfständig verksamhet inom någon af
vetandets grenar; att i något bänseende hafva visat skapande
förmåga. I detta demokratiska Frankrike är talangernas ari-
stekrati så väl, så djupt grundad, att man der lika litet sätter
i fråga att från statens tjenst utesluta en berömd publicist,
advokat, litteratör eller bankir, med ett ord — talang, under
hvad form den yppat sig, som man hos oss, nordens Frans-
män, sätter i fråga alt inom styrelsen använda en sådan. Med
Ministrar menar man i Frankrike: sjelfständiga statsmän, som
tänka djupt och handla kraftigt. En ung Fransman går der-
före icke och suddar bort sin talang med renskrifning i mini-
sterbyråerna, utan blir publicist, advokat eller bankir, och
hinner på dessa genvägar ett upphöjdt mål, hvilket den, som
trampar ministerbyråernas stora oxväg, aldrig når.
Publieiteten bar i Frankrike fört mången framåt, har ska-
pat mången reputation, som ljudat kring verlden, mången lye-
ka, som glänst kring konungathroner. Den, som i Frankrike
har eller inbillar sig bafva något snille, kastar derföre fram
dess blixtar (eller feu follet) i tidskrifter eller böcker, i pe-
riodiska eller operiodiska skrifter.
Här vill jag göra en liten digression för att betrakta nå-
got, som endast medelbart sammanhänger med mitt ämne. Hvad
äro i vårt århundrade tidningar och tidningsskrifvare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
