Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXVIII) - M. P. Embetsverkens ställning till Talangerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
kan man fråga, mot hvilken skola embetsmännen utöfva sin
sjelfständighet? Mot konungamakten eller mot folkmakten?
Svenska: embetsmännen torde bafva dessa begge makters in-
bördes afund och missämja att tacka för en ställning, lyckli-
gare och fastare än embetsmännens i något annat land i verl-
den. Ännu i denna dag kan man observera inflytandet af dessa
fiendtliga makters inbördes strid. Ar Ronungen impopulär
kunna embetsmännen aldrig vara tillfyllest sjelfständiga och af
honom oberoende. Är Konungen populär önskar man en nä-
stan österländsk underdånighet och uttalar högt den satsen,
att de böra mangrant afsättas, om de mot honom visa någon
sjelfständighet, af hvad namn, slag och beskaffenhet det vara
må. Skulle man gå till botten med saken, fruktar jag att
man der -funne, det embetsmännens sjelfständighet mot konun-
gamakten är ett oting och opinionen derom följaktligen en
fördom, till stor del uppkommen deraf, all man ej gjort be-
hörig skillnad mellan Embetsmän och Domare. — Stora hin-
der, nästan omöjliga att röja ur vägen, skola emedlertid möta
hvarje försök att närma de Svenska embetsmännens ställning
till de Fransyskas eller Amerikanskas, eller på annat sätt rub-
ba den. Vi kunna derföre trygt säga om denna korporations
ställning och inflytande, såsom Smålänningen om sina backar:
”nog räcka de i vår tid.” På det hela taget vore bhäruti in-
gen olycka. Nationen lefver ej med en generations lif, och
brådstörtade förändringar fostra ofta fuskverk. — Det skad-
liga ligger icke uti vidmakthållandet af embetsmännens nuva-
rande höga ställning i förhållande till öfriga samhällsklasser,
utan deruti; att man bibehållit dem uti denna säkra och an-
sedda position, utan att derjemte se till, det eminenta talanger
framdragas på embetsmannabanan. Ett sådant handlingssätt
har framkallat anomalier, hvilka en hvar, med kännedom om
Svenska förhållanden, sjelf må bedöma om de hos oss finnas
eller ej.
Under samhällets fullständigt aristokratiska skick njuter
adelsmannen i lugn och orubbad öfverlägsenhet den honom
tillkommande uteslutande rätt att ensam bekläda statens em-
beten, hvilka gifva glans, makt och inflytande. Lugn genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
