Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Wistrand, A. T. Inledande betraktelser öfver de olikartade njutningar, som erbjudas oss af naturens betraktande och studium (Ur Kosmos af Alex von Humboldt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
turen, Den som ännu hyser denna fördom 1 den rörliga tid,
uti hvilken vi lefva, den misskänner, under den allmänna bild-
ningens fortskridande, det nöje, som härflyter ifrån en högre
intelligens och från en idé-rigtning, som upplöser mångfald
i enhet och företrädesvis dröjer vid det allmänliga och högre.
För att kunna njuta detta högre, måste man tillbakatränga
enskildheterna i det mödosamt genomforskade fältet af spe-
ciella naturformer och naturphenomener, och de måste sorg-
fälligt döljas äfven af den, som erkänt deras vigt och som
deraf ledes till högre åsigter.
Med det bekymmer man yttrat öfver förlusten af en fri
naturnjutning, under inflytande af en begrundande betraktelse
eller vetenskaplig kunskap, förena sig äfven andra, härledda
ifrån svårigheten att komma i besittning af hela det kunskaps-
förråd, som möjligen kan åtkommas, eller att intränga i dess
vidsträckta område. Organismens underbara väfnad och de
lefvande krafternas eviga drift och verkan leda ostridigt hvarje
djupare forskning till ingången af nya labyrinther. Men just
denna mångfald af obeträdda, invecklade vägar väcker en
glad förvåning på alla vetandets trappsteg. Hvarje naturlag
som äpptabaras sig för åskådaren, låter honom sluta till nå-
got ännu högre, ännu obekant; ty naturen är, såsom QCarus
förträffligt uttrycker sig, och som äfven Greker och Romare
antydde, ”det evigt växande, det evigt i bildande och i utveck-
veckling sig befinnande.” — De organiska typernas krets ut-
vidgar sig, ju mer man undersöker olika länder på land- och
sjöresor, jemför den lefvande organismen med den utdöda,
och ju mer mikroskoperne fullkomnas och spridas. I lifsbil-
’dernas mångfald och periodiska vexel förnyat sig oupphörligt
urhemligheten af all skapelse. Jag är äfven af den tanka,
att det af" Goethe så lyckligt behandlade problemet om me-
tamorphosen innehåller en förklaring, som öfverensstämmer
med behofvet af att på ett idealiskt sätt tillbakaföra formerna
till vissa grundtyper. Med en växande insigt ökar sig kän-
slan af naturlifvets omätlighet; man finner, att på firmamentet,
så väl som i den luftkrets hvaraf det omgifves, i oceanens så
väl som i himmelens djup, skall den djerfva vetenskapliga er- Se
FöSKr a
SN
Sr
=
Sö
SA
3
SA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
