Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XXIX) - Notiser - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
beundransvärda organiska former, hvilka Geologerna bragt fram i lju-
set ur så många seklers dunkel. - Derpå framställer han theorien om
den animaliska utvecklingen eller de lefvande varelsernas gradvisa upp-
komst, och underrättar oss dervid, att de lägsta organiska väsendena
voro de, som först utbildade sig, och detta genom elektricitet eller nå-
gon dylik kraft. Han förklarar, att hvarje annan början till lefvande
strukturer vore en obegripligt eländig yttring af den skapande kraften,
och att sedan naturen tagit en sådan ansats, alla svårigheter äro öfver-
vunna; ty genom det småningom skeende alstrandet kunna de första
monaderna bana sig en väg, utan yttre hjelp, genom alla uppstigande
länkar i tingens kedja, ända upp till aporna, och på samma sätt blifva
dessa omsider, menar han, stamfäder för menniskoslägtet. För att be-
styrka sin sats åberopar han sig på de i oafbruten kedja på hvarandra
följande organiska former, som finnas i de gamla jord-schichterna, af
foetal-menniskor och djur. Och så uppställer han trappstegsvis hela
naturen och bygger på denna konstruktion sin theori om den allmänna
skapelselagen. Arbetet är systematiskt och uppfyller sitt ändamål, så
vidt man afser den yttre formen. I slutkapitlen behandlas en mängd
föremål (t. ex. Naturhistoriens kretssystem, Frenologien, djurens in-
stinkter jemnförda med menniskoförnuftet, språkens uppkomst och de
olika menniskoracernas utbredning). Det är naturligt, att i ett sådant
arbete alla till naturvetenskapen hörande frågor måste upptagas; alla
föremål, som dermed stå i sammanhang, beröras; dock må man för in-
gen del vänta någon grundlig undersökning. Förf. sjelf bar icke fram-
bragt något nytt, utan lånat allting från andra. "Ytan är präktig, men
det är bladguldets glans utan den kostbara metallens soliditet. — Sti-
len är angenäm, någongång hänförande, och ädla tankar och känslor
gifva sig här och der luft. Nykter sanning och dithyramiskt van-
sinne, underbart blandade med hvarandra och framställda i ett hög-
trafvande språk, träffa disharmoniskt vårt öra och såra våra bättre
känslor.
Poesi. Undet loppet af förlidet år utkommo, tätt efter hvarandra,
två upplagor af ”Sonnets, written strielly in the italian style by FVil-
liam Pulling”, som gjort i England, liksom på kontinenten, ett stort
uppseende. Den engelska kritiken ser i skalden en fosterländsk Pe-
trarca, såmedelst uppfyllande hans egen åtrå, den han, efter en blyg-
sam bekännelse huru långt han känner sig underordnad sin italiske
mästare, skönt uttrycker i denna sonnett:
But yet I Englands Petrarch fain would be,
Would o’er her language shed a softening grace,
And nature sing, and God melodiously; —
And when mine eyes no longer earth can see,
Fain would I hold in memory’s book a plaee, -
Like thee, approved for rich, chaste poetry.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
