Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XXX) - Notiser - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
som genom densamma uppnåtts. Redogörelsen öfver dess financiella
ställning, afgifven af Hr Gouin, befanns ej mindre tillfredsställande.
Vidocgs papper. Den bekante Vidocq, f. d. Chef för Säkerhetspoli-
sen i Paris, har nyligen aflidit i S:t Nicolas, nära Brissel, dit han på
sednare tiden dragit sig undan. Han skall, som det berättas, till en
bokhandlare i nämnde hufvudstad bafva försålt en samling märkvärdiga
dokumenter, observationer och underrättelser rörande åtskilliga perso-
ner och familjer i Frankrike, likväl med vilkor att de ej skulle få ut-
gifvas förr än efter hans död, emedan han låtit betala sig för sin tyst-
låtenhet. Således har man att här förvänta ett nytt bidrag till chro-
nique scandaleuse.
Rovnstexpositionen i Paris detta år har att berömma sig af flera
herrliga taflor. Den Tyska Referenten: i Augsb. Allg. Zeitung ger
främsta rummet åt AA. Scheffers religiösa kompositioner: den helige
Avgustini afsked från Morieca, hans moder, och en annan, hvartill äm-
net är hemtadt ur en legend af Goethe, der en sjuk moder blir helad
af sitt barn, åt hvilket en engel, till lön för dess fromma och verk-
samma deltagande, ger förmågan att genom sin omfamning göra den
sjuka helbregda. Ref. motiverar omständligt detta sitt omdöme, och
menar att konstnären löst den ofta framkastade frågan om möjligheten
af en protestantisk konst såsom motbild till den äldre, hittills beundrade
katholska, hvilken uppgift han söker belysa medelst en karakteristik af
föremålen i dessa båda taflor. Goethe, Shakespeare och Dante anser
han för trenne diamantgrufvor, hittills nästan orörde af konsten, Den
förstnämnde är den rikedomskälla, hvarur Scheffer företrädesvis lånar
sina bilder. Äfven till derna exposition har han lemnat tvenne scener,
hemtade ur Faust, den ena föreställande Fausts och Gretchens prome-
nad i adslrdens Mephistopheles och Fru Martha Schwerdlein höra
äfven till figurerna i denna tafla. Den andra målningen föreställer en
Blåkulla-scen, i hvilken Faust möter Gretchens vålnad. — Horace Ver-
net, som nämnes näst efter Scheffer, har till expositionen lemnat sin
mycket omtalta tafla öfver slaget vid Isly. Taflans storlek gränsar till
det otroliga, och dock hafva figurerna på densamma, i anseende till
sin talrikhet, knappt en tredjedel af naturliga storleken. Målaren har
lyckats att åt de många särskilta handlingarne i sin komposition gifva
en viss enhet. Medelpunkten utgöres af Marskalk Bugeaud med sin
stab; det fiendtliga lägret är redan eröfradt och en Spati öfverlemnar
den bekanta solskärmen, Marockanska fältherrens utmärkelsetecken. I
förgrunden synas blodiga spår efter den nyss slutade striden, döda och
sårade, med hvilka, efter allt utseende, läkarne förgäfves sysselsätta
sig, eller hvilka man lyfter på de till de sjukes tjenst bestämda mul-
åsnor. Till höger framrusar en skara Orleanska jägare, förmodligen i
afsigt att afskära återtåget för en fiendtlig trupp. Denna grupp är den
mest uttrycksfulla och lefvande i hela taflan. Främst Bataljonschefen,
med hvars trafvande häst en ung Löjtnant håller jemna steg och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
