Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Arfwidsson, N. Blackwellska Rättegången, en episod nr den s. k. frihetstidens historia, tecknad efter de i K. Riksarchivet förvarade handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
stark. kommentering. B. vidhöll i början, att de beslöjade ut-
trycken åsyftade: Drottningens helsotillstånd. Under: ransak-
ningens lopp upplystes väl, att de hade politisk. mening, men
tillika att de åsågo. propositioner, genom B. gjorda från Sven-
ska sidan, och dem Titley väl ieke afvisade; men behandlade
"med särdeles försigtighet; de angingo. ock den nyss anförda
planen; den enda, som denna rättegång bragte i ljuset och
som ej var annat, än en af de under denmna period vanliga
parti-spekulationerna på öfvervigt inom representationen och
rådet. Denna plans upphofsmar kunde aldrig med -bestämd-
het. utletas; starka anledningar förekomma dock, såsom längre
fram visas, att anse den. härledd från Ronung-Fredrik sjelf
eller. hans närmaste omgifning.
Men vederbörande, i synnerhet Rozir-och Tessin,
ville nödvändigt bringa något mera betydande i. dagen, och
kunde sålunda ieke vara belåtna, med hvad B. erkännt, sär-
deles som han onekligen, i hänseende till det föregifaa tap-
pade brefvet och correspondencer med Titley, kunde anses
vara mindre uppriktig. — Genom tortur boppades man af-
tvinga honom bekännelse om en djupare anläggning mot den
nya dynastien och riket, och man skydde ieke att, i sådant
hänseende, våldföra den för få år tillbaka promulgerade 1754
års Lag, som uttryckligen i 47 Kap. 57 8. R.B. hade förbju-
dit, att någon skulle få till ”bekännelse pinas och plågas”
Man kiss detta stadgande, hvars belgd likväl erkändes
både af Rätten och -Aktor, som förut yrkade torturen, och
genast med ett särskildt. anförande deruti. understöddes af
Tessin. Slutet af den åberopade 8. ger nemligen rätt att i
vissa fall använda ”svårare fängelse”, och man gaf detta namn
nu, likasom. vid: öfriga tillfällen, åt de obyggliga marter B.
underkastades +).
+) De båda lagstadgarne, som i den nämnda $: omedelbarligen
följa på hvarandra, lyda: ”Ej må Domare eller Befallningshafvande
låta någon till bekännelse pinas och plågas; gör thet någor; plichte
som saken är til. I grofva brottmål må Domaren försöka med svårare
fängelse att få sanningen i ljuset, ther bindande liknelser och omstän-
digheter finnas emot tben, som anklagad är; förfare dock thermed var-
samliga.” Det första af dessa båda moment synes väl så Klart, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
