Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XXXII) - Arfwidsson, N. Blackwellska Rättegången, en episod nr den s. k. frihetstidens historia, tecknad efter de i K. Riksarchivet förvarade handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
genom. formligt beslut obegaguad. Hvilka än motiverna till
detta beslut må varit, och om än det ur någon synpunkt kan
rättfärdigas, säkert är, att det formligen betog den anklagade
en af honom anlitad möjlighet att-styrka sannfärdigheten af
gjorda uppgifter och sålunda ådagalägga” sin oskuld eller åt-
minstone göra sig ovägerligen berättigad till den inlercession,
”i händelse af ren bekännelse”, rätten gång efter gång bögtid-
ligen gaf honom; och hvilken bekännelse slutligen alldeles
uteblef.
Tessin förklarade, att hvad B. nu bekännt, ”endast vore
små omständigheter, men hufvudsaken har hån ännu ej yppat,
såsom att med thenna anläggning varit afseende på successio-
nen.” B. svarade, att han ”gerna ville 100 "gånger gå till
döden på sanningen, af hvad ban nu sagt, och vore nöjd un-
dergå, hvad straff. som kunde honom påläggas”, om han ej i
afseende på sitt yttrande här Broman om successionen erkännt
allt, såsom det verkligen tillgått. Tessin tänkte annorlunda,
och föreslog rätten (den 9 April) ännu ett försök med ”hår-
dare fängelse, ty om planen. tyckes vara Kongl. Kancellirätten
angeläget att blifva underrättad, och om” i någon ’saåk äro bin-
dande liknelser och omständigbeter, är: det visst i thenna.”
Aktor blef härvid inkallad och höll ett långt anförande; der-
uti han väl erkände; ”att B. efter första försöket visat ånger
och sorg samt stor räddhåga: för tjufkällaren, samt att det
varit på upphällningen eller mest gjordt med honom, att man
väl icke alldeles kunde tro det vara förställdt yttrande, att
han ej mer hade att bekänna, att hvad han berättat om bref-
vet syntes sannolikt, att han möjligen ej bade mer att be-
känna, helst det kunde supponeras, att rätta afsigten och
alla omständigheter ej torde blifvit för Blackwell
bekante gjorde, utan allenast någon finis inter-
medius, att B. kunde, om försöket med honom förnyades,
taga sig oråd för och dikta upp det, som icke voro sannt,
och slutligen att han (Aktor) icke väl kunde afse, hvad en
ytterligare bekännelse, i fall någon vidare göras skulle, i
straffet för B., som dessutom vore ganska mycket graverad,
kunde hafva för en verkan” Likväl och ”då B. visat hals-
starrighet, samt vore så graverad, att icke mera behöfdes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
