Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [44] Huru skall Svenska folket blifva ett i full mening gudfruktigt och sedligt folk? -- af en lekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
varande förhållanden. Ja! äfven det som Förf. anför ur vår
tids olika kyrkoförfattningar, gifver ett stöd åt ref:s tanke;
att under de mest olika författningsformer en lefvande tro
alstrar ett motsvarande lefverne (ty om det sanna och gudom-
liga kan äfven sägas, att det trifves i många former), medan
äfven i de bästa former andlig slöhet alstrar blott ett skenlif;
om icke en sedlig död. Ref. kan nu icke ingå närmare i a
gon beröring för sin åsigt, att vid den rätta kyrkoförfattnin-
gens konstruerande så väl det presbyteriala, som det konsisto-
riela. och episkopalå elementet äro lika berättigade och böra der-
uti ingå; kanske blifver dertill tillfälle, sedan Förf. i de föl-
jande delar närmare utvecklat sin åsigt.
Men ref. fruktar att redan hafva varit för lång oeh vill
blott ytterligare tillägga, att de anmärkningar, han tillåtit sig
mot Förf. , ingalunda Skola förminska arbetets värde; ref. upp-
repar tvärtom, att Förf. har med lika myeken sorgfällighet
som frimodighet och allvarlig kärlek både för kyrkan och fo-
Bleklandel belibalal donna maktpåliggande fråga. Väl kan man
säga att förordet till andra delen, upptagande fragmenter ur
den i fjerde delen (framdeles) förekommande artikeln om tid-
ningsväsendet, dels är för utförligt, dels ryekt ur sitt samman-
hang, dels ganska skarpt; men den ädla harmen, som öfver-
allt talar hos Förf., den fromhet och fosterlandskärlek, hvilka
just detta hors Pörurte andas, torde ursäkta Förf. för form-
felet; saken kan dock först framdeles, när hela artikeln blif-
ver synlig, fullt diskuteras, och bör då striden blifva interes-
sant, då dans cad icke gerna kunna tiga cfter så starka an-
märkningar dt deras moralitet. — Äfven kan planen tyckas
vara något för vidsträckt; men om man betänker, huru obe-
kant största delen af vår läsande publik är med dessa ämnen,
och huru nödvändig en grundlig kunskap är för att grundlägga
ett rigtigt Sm d0e kunna vi ej annat än hålla Förf. räkning
för den kärlek, tid oeh möda ban offrat åt detta arbete, och
önska att arbetet, läst och hegrundadt af många, må väcka
dem till eftertanke och framkalla en diskussion, sådan Förf. i
sitt, med sällsynt anspråkslöshet skrifna, förord önskar, då
han säger: ”Må man fritt ogilla och förkasta våra åsigter och
förslager, må man mot dn jemväl använda löjets vapen eller
öfvergjuta dem med galla! Vi skole söka trösta oss, blott man
företager sig vår framställda fråga till undersökning, och blott
man tillika visar, att man bar allvar med denna undersök-
ning.” En Förf., som sålunda blott vill saken, icke söker
sig sjelf, förtjenar både aktning och framgång i sina bemö-
danden. J. RB.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
