Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII (XXXIV) - Öfversikt af den nyaste Litteraturen - [47] Tankar om P. D. A. Atterboms sagospel: Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J32
rande öfverflödet på vers, men armodet på poesi, den gedigna
ästhetiska pjutningen hufvudsakligen måste sökas i äldre: arbeten.
Den lilla skriften innehåller trenne personers ”tankar” om.
sagospelet: Lycksalighetens ö, nemligen Hjellanders, Amalia
Hedvigs och Förf:s till skildringar ur det busliga lifvet. Af
dessa tredne förklaringar är den sista diförligast; men enligt
vårt tycke den minst tillfredsställande, och det söikröusne or-
saker: först emedan den fattar .sagospelets personligheter så-
som särskilda förmögenheter i vår själ, vidare derföre att den
utsträcker förklaringen alltför långt, ändtligen emedan den ta-
ger sagospelets grundtanke för mycket allmänt.
I afseende på den första punkten är det för de fleste läsare
nog att hänvisa till Hjellanders yttrande (p. 53) ”atlt scenen ej får
förflyttas belt och hållet inom Astolf sjelf, och personer, hän-
delser, handlingar tagas för en blott allegorisk föreställning
af särskilda böjelser och begär, tankar, känslor 0. s. v. hos
honom.”
Angående den andra anmärkningen erinre vi blott om den
kända regeln, att den poetiska allegorien icke behöfver äga
betydelse ända ned i sina minsta delar, utan att den tvärtom
får betjena sig af en mängd detaljer såsom en yttre tillrust-
ning, genom hvilken grundtanken får den sinnlighet och rea-
litet, som för dess egenskap af skön icke är mindre väsendt-
lig än det andeliga innehållet.
Hvad beträffar den tredje punkten, så bör märkas, att
Astolf ej får fattas såsom en alldaglig menniska med vanliga
frestelser, utan såsom en genialisk, öfver den allmänna ord-
ningen upphöjd karakter, som genom den ädlare arten af loc-
kelser och fall vinner vår ästhetiska känslas sympathi, om han
ock för den moraliska reflexionen är en icke mindre syndare,
än de beklagansvärda varelser, hvilka gevom sina frestelsers
äckliga beskaffenhet på samma gång väcka en ästhetisk som en
moralisk afsky.
För de flesta bland våra läsare torde en vidare utlägg-
ning af dessa anmärkningar vara öfverflödig; men då Förf. con
amore synes omfatta sin förklaring och hon dessutom förtjenar
uppmärksamhet för det interesse, hon skänkt Hr A:s sagospel,
så torde det tillåtas oss. att. något utförligare utveckla vår
mening. |
Om vi nödgades välja emellan de begge ytterligheterna i
förhållandet till en allegorisk dikt, så skulle vi utan tvekan
föredraga den allsintet förklarande framför den allt. förklarande,
och det på den grund, att den poetiska uppfattningen står
vida närmare den förra ytterligheten. För att öfvertyga sig
härom, behöfver läsaren endast genomögna den ”andemenings”-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
