Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [1] Justitie-Stats-Ministerns underd. Berättelse till K. Maj:t angående Civila Rättegångsärendena och Brottmålen i Riket år 1843. — D. S. underd. Berättelse till K. Maj:t angående Civila Rättegångsärendena och Brottmålen i Riket år 1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar och stölder. Men denna den allmännaste gränsen emellatk
gröfre och lindrigare brott bar alldeles icke blifvit iakttagen
uti Just.-St.-M. Berättelse, och det har varit Ref. omöjligt
att upptäcka, hvilken princip vid klassifikationen egenfligen
blifvit följd. För att bevisa detta måhända nog stränga om*
döme, behöfver Ref. blott anföra, att ”pinande till bekännelse”
(1844 års Berättelse s. 54) blifvit ansett såsom lindrigare brott
emot person, oaktadt detta (20: 8 M.B.) tvifvelsutan ar ett
ganska groft brott, hvilket är att hänföra till understallnings-
målcn (23: 5 R.B.) *). ”Förskingring af allmänna medel” (45:
M.B.) — älven ett urbota mål — står i Just.-St.-M. Berättelse
under rubriken lindrigare brott emot eganderätt Under sam-
ma rubrik förefinnes ock ”vårdslöst förhållande i konkurs”
hvilket är urbota (§. 42 Konkurslagen) Och borde räknas till
de gröfre förbrytelserna emot eganderätten. Att bland de gröfre
brotten emot person blifvit upptaget ”signeri”, härleder sig för-
modligen deraf, att åtal för vidskepelse ännu betraktas såsom
underställningsmål, ehuru det för längesedan borde hafva upp-
hört att vara af sådan egenskap. Huru deremot vissa mindre
förseelser, såsom ”snatteri utan inbrott” (47: M.B.), ”handel
med misstänkt person” (49: 1. 2 mom. M.B.), ”stöld af öfver-
mage” (50: M.B.) samt ”förtigande eller försnillning af hitte-
gods” (48: 5 M.B.), likväl kunnat komma under rubriken
gröfre brott emot person, är Ref. oförklarligt. Afven den
brottens ordning inom klasserna, hvilken i 1844 års Berättel-
se möter, synes vara mindre god. Det råtta vore väl att an-
tingen anföra brotten i den följd, hvaruti de i Missgernings-
balken förekomma, eller ock att uppställa dem tillsammans»
som höra till samma kategori, med första rummet för dem,
hvilka äro med svåraste straff belagde. Sid. 34 (Jt? 2) näm-
ner: ”brott emot 10 kap. 5 §. I mom. M.B.”; ”brott emot 16
kap. I §. 2 mom. M.B.”, derefter ”annat brott emot qvinno-
friden”, så ”våldtägt” samt derefter vidare ”annat brott emot
16 kap. M.B.” Att detta ej är den ordning, man kunde med
skäl önska se iakttagen, torde ej behöfva vidare visas.
Juslitie-Stats-Ministern hade i Berättelserna för 1841 och
1842 meddelat specialtabeller, hvilka upptogo för hvarje un-
derrätt särskildt beskaffenheten af "samtlige brott, äfvensom eko-
nomi- och politi-förseelser. Ehuru dessa tabeller stundom kun-
*) Då i 1843 års Berättelse s. 107 namnes ”pinande till bekän-
nelse” såsom hörande till ”svårare brott emot person”, så är det för—
undransvärdt att ifrågavarande förbrytelse inom ett års förlopp så kun-
nat förändras, att skäl funnits att flytta densamma till de lindrigare
brotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
