Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [31] Jolin, J. En Komedi. Komedi i 3 akter, samt Mäster Smith, komedi af densamme - [32] Onkel Adam. Penningar och arbete. Genremålning (Orig.bibl. i den sköna litterat.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darens känsla aldrig atöres af én ertappad karrikatur, *å «rôtfi
ate man taga för gifvet, att han icke härmar, ti tau idealiserar
Att snillena äro ”inkommensurabla storheter”, såsom Kell-
gren en gång uttryckte sig, må gälla såsom en sanning så
tillrida, som menniskor i allmänhet icke ega den gradmätare,
som på 8uillet låter sig anbringas. Ty att snillen måste Vara
relatift mätbara, eller förhålla sig till hvarandra efter olikhet
i grader, måtte väl kunna antagas. Rec., som hörer till den
klass af menniskor, dem naturen ålagt erkännandet äf snillenas
inkommteasurabiUiet, skall ej låta komma sig till. last den för-
mätenbet, att söka bestämma Hr Julin? rang bland svenska
konstnärer. Han inskränker sig till alt erinra om följande.
Två saker synas, i afseende på domen öfver snillen, vara att
iakttaga: idéernas sanning och idéernas rikedom. Ty allting
kan ocb bör efter qvanlitet oeh qvalilet uppskattas. Att Jo-
lins 8fer är konstnärens, tro vi vara allmänt erkändt: men
denna sfers omfång åter, derom kau endast framtid och erfa-
renhet oss upplysa. i — r ~
i
[32] Original-bibliolhek i den sköna Litteraturen af
utmärkta författare och författarinnor inom fädernes-
landet. Tredje årgången. Häft. 1—7. Penningar och
arbete. Genremålning af Onkel Adam. Norrköping,
Östlund och Berling, 1847. (Pris: 13 sk. 4 rsl. b:ko för hvarje
häfte).
Tiden är ond, säger man; och detta är sannt så till vida,
som ingen tid just är ilen bästA. Men tidens klandrare borde
derjemle erkänna — hvad de tvifvelsulan bättre än vi andre
inse, ty just de, hus hvilka visheten oeh upplysningen böra
förmodas vara störst, föra denna klagan — att för oss, under
vår jordiska tillvaro, endast i tiden det gudomliga, åtmin-
stone särskilda sidor eller strålbrytningar deraf, kunna uppen-
baras.
Vår tid har sin märkvärdighet för den sida af det samsa
ocb goda, som söker komma till utveckling. Det är ett bättre,
som börjar småningom inträda; tidens karaktär är, deruti åtmin-
stone, elt godt. Vi vilja väl ej, till skrämsel för dem, som
finna ofromt att erkänna någonting godt i tiden, påstå att de
enskilda dygderna i allmänhet blifvit större eller renare, att
individen blifvit bättre eller ädlare, men vi påstå med tryggbet,
att en bättre, högre anda — försonande, förenande — börjat
genomtränga samhällslifvet. Brödrakärleken, den praktiska kri-
stendomens innersta tanke, har flammat npp med en innerlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
