Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [37] Författaren till Törnrosens bok. Syster och Bror (Original-bibliothek i den sköna litteraturen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt äfvenväi beskylta honom för att försvara . . . något, det
himlen afvande: skola vfil äfven vi då vara moraliskt förbund«
ne att taga vår tillgifvenhet och aktning ifrån honom? Låt om
oss se till! det förbåltande, hvars inträffande vi befare i slu-
tet af berättelsen, bar emot sig, för det första, de mest kul-
tiverade och upplysta folkens sed*), för det andra, en i va-
nan, om också icke i instinkten, djupt inneboende ovilja för
detsamma, för det tredje, en förvirring inom familjelifvei,
hvilken leder till osedlighet, emedan den gör all uppfostran
omöjlig. Men vore under det förhållande, vi antydt, en sann
uppfostran tänkbar, kunde väl då något verkligt rationell-mo-
raliskt hinder för dess införande uppvisas? skulle det i and-
ligt eller moraliskt hänseende leda till slägtets försämring?
Men, nej! nej! . • . den der instinkten, den må nu vara va-
nans eller naturens, gör sådana frågor, sådana undersöknin-
gar alltför motbjudande. Den som emellertid hade läst den
lilla romanens sista häfte!
Under det man så rasonnerade hit och dit, ntkom slutet
af romanen, och dermed logo dessa bekymmer en ända. Den
lilla berättelsen slutade som en sommardag, under hvilken ’
några spridda svarta moln hotande dragit fram öfver himme-
len, men på hvars afton renande vindar bortsopa dessa moln,
och solen nedgår så klar, att den lofvar en ännu vackrare
morgondag. Berättelsen slutade med en ren lycka för hnf-
vudpersonerna, en för alla slags känslor ocb öfvertygel&er o-
tvetydig lycka. Inga hittills gällande moraliska grundsatser
göras misstänkta eller underkastas en ny kritik, inga nya, o-
väntade sanningar förordas, inga befarade anspelningar på fel
i lagstiftning eller det beslående i allmänhet förmärkas. Tvärt-
om yttra sig hufvudpersonernas känslor, tänkesätt och hand-
lingar i renaste samklang med tidehvarfvets grundsatser och
fordringar. Jakob oeb Helena, de i början förmodade tvil-
lingsyskonen, som till följe af sitt öde fingo allt ifrån födel-
sen vara dagligen och stundligen tillsammans ocb dernndér
indrucko en innerlig syskonkärlek till hvarandra, som med
åren utvecklades till en kärlek af annan art, försakade just
denna sednare kärlek af sedlig afsky för den möjliga olyckan,
att de, stackars barn utan känd härkomst, en gång kunde
befinnas vara syskon, åtminstone balfsyskon. Först sedan viss-
heten inträdt att de icke voro det, blir den äktenskapliga för-
eningen dem emellan den ljufvaste, äfvensom den mest egent-
liga, belöning för deras ärliga, allvarliga strid mot en för-
ment brottslig känsla, som dock måhända var sä mycket 8tar-
*) I Athen fick dock en man gifta sig med sin balfsyster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
