Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [38] Rosén, J. M. Yttersta domen. Fantasistycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 .g
väckta interesse. Bäst som man väntar sig romanens sista af-
delning såsom en fortsättning och utveckling af det föregåen-
de, en lösning af förhållandenas gåtor ocb en slutframställning
af de personers öden, som hela vägen egt läsarens lifliga del-
tagande, bäst man väntar härpå, tar dikten en flygt — man
vet icke hvarthän. I stället att berättelsens personal får, om
vi så få uttrycka oss, ett mera enskild t öde, inryckes den
i en allmännare ocb högre sfer, och i stället för vanliga per-
sonligheter få vi representanter af hela statsmakters öden.
Man kan sätta ifråga, om ej ett fantasistycke redan såsom
sådant hör kunna väcka ocb underhålla läsarens interesse. Och
oförnekligt är, att inbillningskraftens lifliga sysselsättning är
en njutning i och för sig. Men så vackra partierna i ett konst-
stycke än må vara, söker man dock delarnes öfverensstämmel-
ser och styckets helhet. Hvad har förf. tiilämnat? Stundom
synas verkliga, äfven närvarande förhållanden antydas och till
och med målas; stundom känner man alldeles icke igen sig:
man är plötsligen förflyttäd från kända nejder hort på en obe-
kant utmark. Hafva vi för oss en tafla, målad af en ointer-
esserad fantasi, eller ”dichtung and Wahrheit”, eller kanhända
en politisk prqfetia?*).
Berättelsen bibehåller sin temligen jemna gång och sitt
tycke af roman till omkring midten af andra delen. Der börja
ting och förhållanden få ett fantastiskt skick, och delta är i
tilltagande, tills slutet kommer med en vidunderlig katastrof.
Det förefaller nästan såsom om någon yttre tillfällighet
förauledt, att berättelsen mot slutet, såsom man säger, vändt
sig på rosten. Ej heller anser sig förf. sjelf hafva slutat: han
tillkännager, alt ban ännu en gång ämnar möta sin läsare.
Men vare sig härmed huru som helst, så Önshar rec. uppriktigt, att
snarare sjelf beträdas med alt hafva talat ”ins blaue hinein”, än att göra
förf. en orättvis beskyllning. Måhända skall diktens innehåll ocb an-
demening ligga klarare för mången läsare, än för rec.; och för att möj-
ligen gifva förf. tillfälle till en snabb vederläggning af här fällda om-
döme , vill rec. anföra förf:s slutord till läsaren: ”författaren till detta
arbete anser sig böra tillkännagifva, att sista taflan deraf kommer att
utgöras af en målning i toner. Den uppmärksamme läsaren torde re-
dan af det i tolfte taflan mellan de hegge artisterna förekommande sam-
tal hafva slutat sig till en sådan förf:s afsigt. Det enda resultat, förf.
hår kunnat uppnå, har varit att visa, det yttersta domen ligger i
hvarje menniskas bröst, och att den dikteras af ingeuting annat änben-
ncs handlingar.” —N b—if.
*) Den hemlighetsfulle ”mästaren” i stycket påminner, ehuru kan
är ett godt väsende, besynnerligt nog om Rodin i ”den vandrande ju-
den”, och slutet af berättelsen om ”Sveriges sista strid” af Mellin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
