Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Något om den Episka Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bestämmer det ljus, hvari tingen visa sig. Romanens huf-
vudin teresse är de handlande personernas karaktärer. I roma-
nen sysselsätter sig skalden, som miste ega stor människo-
kännedom och verldserfarenhet9 med menniskobjertat och dess
för det yanliga ögat dolda djup; och den yttre verld, som
blir uppträdets skådeplats, är så till vida likgiltig. Den kan
vara en verldsdel, ett rike, en stad eller en enstaka hydda.
Och denna yttre verld emottager skalden i dess prosaiska verk-
lighet; i hans fantasi undergå tingen en omgestaltning, hvar*
igenom de fä sin poetiska halt. De handlande personernas
karaktärer förekomma ej såsom särskildheter, såsom besynner*
ligheter och undantag (om icke någon gång), utan innebära
någonting allmänt menskligt, beteckna de menskliga lynnenas
olika grundriktningar, humanitetens och egoismens kamp, mel-
lan olika bjertan eller inom ett och samma. Och karaktä-
ren bär inom sig sin dom och sitt öde, under ledningen af
en intelligent moralisk verldsstyrelse. Denna allmänna betyr
delse måste romanen ega, i större eller mindre mån, ehuru
60 . särskild handling och händelse alltid utgör ämnet.
Derföre är romanen, denna art af poesi, som ensam fört-
mår omfatta och uttrycka allt det, som tillhörer olika menskr
liga karaktärers rike, nutidens egentliga och stora epik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
