Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - En kort öfversigt öfver de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Waldemar den store och hans efterträdare Knut VI och Wal-
demar II arbetade isynnerhet för detta find am al, hvilket under
dem äfven uppnåddes. De utskiftade i förlän in gar en betyd-
lig del af kronogodsen mot ålagd forpligtelse för emottagarne
att för dem prestera krigstjenst tili hast. Sådana gods hade
redan från gammalt funnits till ett stort antal och nyligen
betydligt förökats med de många, som under dessa tider af
ofta inträffande borgerliga oroligheter och fientliga skarors
inbrott blifvit konfiskerade såsom förbrntna, eller indragna så-
som öfvergifna; och då konungarne dessutom egdc besitt-
ningsrätt till alla allmänningar, skogar och ouppodlad mark,
kunde de ej sakna tillgång att på detta sätt genom läntagare
(Lehnsmænd) underhålla en rätt ansenlig styrka. Likväl lärer
det använda medlet ej synts fullt tillräckligt, emedan det äfven
blef lemnadt öppet åt de sjelfegånde bönderna, att inträda i
det nya krigsståndet och till ersättning för den hörda, som
dermed var förenad, erhålla vissa friheter och förmåner fram-
för de öfrige. De som begagnade sig af denna tillåtelse, och
dessa kunde ej åtgöra ett så ringa antal, då rytteritjenst denna
tid ansågs för den förnämsta och förlänade ett visst anseen-
de, kallades äfven Kongens Mcend eller Hœrmœnd och erhöllo
samma fördelar som dem läntagarne åtnjöt o, nemligen i allmän-
het frihet från de skatter och servituter, som under denna tid
hunoit påläggas allmogen, äfvensom rättighet att af sina egna
landbönder uppbära mindre böter, ända till tre mark.
Det är från denna, genom Waldemar 111 fullbordade in-
rättning, som den i Danmark framdeles så mäktiga adeln räk-
nar sina anor, liksom den svenska från den af Magnus Ladulås
ett halft sekel seduare utgifna stadgan om rusttjensten. Följ-
derna blefvo i båda rikena desamma. De förmögnare af bön-
derna skyndade att öfvergifva det aHt mera i vanmakt oets
förakt nedsjunkande stånd, hvaraf de ännu voro medlemmar,
och förvärfva de fördelar, som voro förenade med ledamot-
skapet i det nybildade krigsståndet. Redan genom denna
öfvergång, måste de återstående böndernas anseende oeb in-
flytande i betydlig mån förminskas och det blifva lättare att
inskränka deras, ännu ej borttagna samhällsrättigheter, sedan
de förnämsta af de förra försvararne på en gång fött ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
